Dans le train pour Varanasi un voyageur marocain nout raconte que les trains dans la vallée du gange ont beaucoup de retard, à cause du brouillard. La brume n'est pas tellement un probleme dans nos contrées mais ici le conducteur doit pouvoir voir les feux signaletiques (et puis il y a les vaches sur la voie, pour changer!), et bien ca n'a pas loupé à l'heure ou nous devions arriver en gare, nous sommes arrivés à Allahdabad, à mi-chemin!
mardi 27 décembre 2011
Fast forward
Vi har släpat lite i publiceringen av inlägg så detta blir ett litet komma-ikapp-inlägg.
Från Varanasi tog vi alltså flyget via Dehli till Chennai. På julafton tog vi det hotell vi fick, det blev ett mycket bra sådant. Första gången sedan avresan vi sovit i en säng med både lakan både på madrass och täcke. Vi intog en julfrukost i form av buffé, endast indiskt innehåll och kastade oss sedan vidare ut på resan och tog oss till Mamallapuram. Detta är ett turistställe både för västerlänningar och indier. Vi huserar i den västerländska delen av byn där gatorna är fyllda med stor del vita kvinnor och av dessa många fransyskor. Kontrasten från Varanasi är enorm. Det är varmt, säljarna är inte i attackläge och det vi lärt oss var indisk mat i norr finns inte på menyn längre.
Vi försöker varva ner nu. Hänga lite på stranden. Dricka någon öhl. Äta fisk och skaldjur. Titta mindre på tempel.
Vi har börjat förboka resor framöver för att undvika trassel med tågen. Imorgon bär det troligtvis av mot Auroville. Här huserar många kulturer från världens alla hörn och försöker leva ekonomiskt oberoende och ekologiskt neutralt. Besökare uppmuntras delta i vardagen så förhoppningsvis har de någon dator jag kan fixa.
Varanasi
Tåget till Varanasi var försenat. Sisådär 5 timmar. I Indien har man andra problem på järnvägen på vintern än is, nämligen dimma. Tjock dimma innebär att lokföraren inte kan se ljussignalerna och tåget stannar för att vänta på bättre tider. Väl framme tog en gubbe emot oss på den ofantligt fullsmockade perongen och guidade oss genom stationen till en rickshaw, som sedan tog oss till hotellet. Gubben själv följde inte med, han hade fler kunder att leverera, troligtvis till olika hotell runtom i dödens stad.
jeudi 22 décembre 2011
dimanche 18 décembre 2011
Indian Railways
Något som vi fått prova på under resan är den indiska järnvägen. Detta är det som har varit och kommer att fortsätta vara problematiskt. Huvudkruxet är att indierna resan ordentligt mycket. Och det finns ordentligt med indier. Så Indian Railways har en något större utmaning än stackars SJ. Som säkert i skrivande stund har problem med årets överraskning, snön.
vendredi 16 décembre 2011
Agra
Notre trajet de Bundi à Agra s'est montré semmé d'embuches et pendant un court instant nous avons presque douté, à nous demander si aller jusqu'á Agra pour voir le Taj Mahal etait bien indispensable. Nos billets "waiting list" etait un coup de poker...qui n'a pas marché. En instant nous avons imaginé de malgŕe tout monter a bord du train et rester debout etre deux wagons 2eme classe avec 20 autres personnes, mais au bout de 30secondes cela ne nous a pas parru survivable pour nous occidentaux inverterés. Nous sommes donc restés coincés à Kota, quelle ville calamiteuse: les rickshaws vous tombent dessus et ne vous lachent plus, les enfants vous accrochent pour mendier, les restos crades, la ville elle meme est noyée d'un trafic infernal...Autant vous dire que le moral n'etait pas au top! Leo qui aime le suspense et le risque m'a convaincu de retenter notre chance de waiting list au prochain train et là, Bingo! On quittait enfin ce trou horrible.
On s'etait préparé mentalement à Agra avec ces rickshaws insupportables, les arnaques etc, surtout aprés qu'un voyageur allemand nous ait dit "Agra ist Hölle"
Mais finalement Kota c'etait pire et Agra c'est plutot sympa. Pour se remettre de notre galere de Kota on a craqué sur une belle chambre d'hotel (vu qu'on est a Agra on a droit au sol en marbre) et ce matin, levés trés tôt nous sommes allés voir le fameux mausolé. Mis en valeur par un grand parc, on ne se doute de rien quand on appercoit le marbre blanc du taj à travers la grande porte du l'entrée sud, tout à coup sa grandeur apparait, tout simplement magnifique. Et enorme. Ca valait le coup, quand meme.
Ja. Det hade kunnat bli så att vi hoppade över Agra. Vårt spel med "Waiting list" gick åt skogen. Vi avancerade 15 platser i listan över natten. Valet blev, stå 6 timmar i andra klass eller att avboka och hitta andra alternativ. Vi tog det senare. Tack vare en terminal i bokningshallen hittade jag den optimala biljetten 6 timmar senare, även denna "waiting list". Tills dess satt vi fast i Kota i 6 timmar. Ingen kan engelska, staden är enormt smutsig, såsom dess restauranger. Men vi kom med tåget. Vi kom fram lite senare än planerat till Agra, som inte alls verkade vara det "Hölle" som tysken pratade om. Eftet att åkt vilse med en rickshaw som inte kunde engelska tog vi oss i säng inför Taj Mahal.
Taj Mahal. Det är stort. Riktigt stort. Riktigt massivt. Jag är imponerad. Jag var inställd på att i bloggen skriva "check" men det är värt mer än så. Det kommer nog att ta ett tag att smälta. Förutom le Taj gjorde vi även Agra Fort. Fantastiskt, fullt av turister. Vi gillar Bundi fort bättre, om än mindre restaurerat fick man utforska det i fred. Men två världsarv på en dag, det är dubbelcheck!
lundi 12 décembre 2011
Decouvertes a Bundi
Voila, notre sejour a Bundi approche a sa fin. Des choses a decouvrir il n'en reste presque plus et mais nous restons en chasse de coins sympas. Les derniers jours on a decouvert le fort, un labyrinth de salles. Le palace, ou on pouvait seulement visiter quelques salles, par contre elles offraient des traces de decoration et peinture sur les arches et murs. Nous pouvions bien nous imaginer comment les festivités de Maharadja se deroulaient a l'epoque, comme la chasse au tigre et le combat d' elephant et de cheval. Le soir on a deguste le poulet de notre hote sur le toit en discutant avec un franco-japonais et un couple allemand pendant que la lune se cachait derrier la terre. Le lendemain on a loue des velos et fait une petit escapade dans les environs. Leo a fait deux accidents dans la circulation infernale. Mais rassurez vous, sans gravité! Sans doute du au fait que tous les chauffeurs etaient occupé à regarder Laurene. Heureusement qu' on n'a pas loue une moto. Aujourdhui journee sans obligations. On a fait quelques photos sur le marche et essaye de comprendre mieux combien les vendeurs rajoutent parce qu' on est des touristes. Le resultat est qu'on paie (ou les vendeur propose) probablement entre 2 et 5 fois plus que les locaux. Comme on gagne 20 fois plus et beacoup grace a l'exploitation des indiens, c'est pas vraiment irraisonable.
Demain on prend, peut etre, si le systeme "waiting list" joue pour nous, le train de Kota a Agra.
Upptäckter i Bundi
Bundi blir bara bättre och bättre. Första dagen blev bara några praktiska saker avklarade såsom "incheckning" hos en familj i staden, mat i hursmors "restaurang", internetcheck och även lite vila.
Människor här är väldigt trevliga. När man går efter gatorna hälsar många och frågar hur man mår. Någon frågar om man vill komma in i deras butik, på ett vänligt sätt, aldrig påstridigt. Barn kommer fram och räcker fram handen, inte med handflatan uppåt för att tigga utan för att hälsa. Indierna tycker det är väldigt spännande med Laurenes hår och det är tydligt att då hon bär sjal är det mycket lugnare.
Alla intryck vi får när vi går efter gatorn är fortfarande uttröttande för våra arma västerländska monotona hjärnor. Varje steg kan innebära en ny lukt. Hela palletten finns i staden. Kryddor, curry, cummin, nylagad mat, friterat, kokt, stekt, frukter, grönsaker, blommor. Vägen kantas av alla "shops". Workshops, chai-shops, repair-shops, laundry-shops. Var sak har sin shop. Allt är öppet. Man ser män som syr, män som väver, kvarnar som dundrar. Snickare, mekaniker, konstnärer. Koncentrationen delas mellan lukter, synintryck och trafiken. Trafikstockning bakom en ko är lika vanligt som bakom en cykel. Det tutas, ibland lite väl mycket. Kor, getter, får, hundar och grisar delar gatorna med människorna. Avgaserna bryter igenom lukten doften av mat. Det kommer en släng av kobajs-lukt och ibland kanske bara sopor och väldigt sällan urin. Nästa steg luktar det gott igen.
Andra dagen tog vi itu med det lokala världsarvet. Palatset och fortet. Fortet är stort, fullt med apor och saknar fullständigt information av vad som kan vara farligt eller inte. Aporna vet dock hur en träkäpp fungerar och med en sådan i handen håller de sig undan. Vi försöker utforska hela den inre delen av fortet men blir varnade av en guide att vi ska undvika att gå vilse eller ramla ner i något hål. Laurene känner sig som Prince of Persia medans mina tankar går till Lara Croft.
Palatset är minst lika stort. Här finns avspärrningar och bara en bråkdel är tillgänglig. Väggarna bär spår av forna tiders storhet med utsmyckningar i form av målningar och sniderier i stenen. Ett rum är inte exponerat av solen och väl bevarat. Väggarna bär på historier om hjältar till häst och till elephant som kämpar mot fiender och bevingade tigrar. Kvinnorna stoltserar med sin skönhet. Staden har också en lokal hjältinna, Hadee Rani, som när fienden avkrävde henne en trofé högg av sitt eget huvud för att motivera sin man, kungen, att vinna kriget. Vilket han gjorde.
På kvällen åt vi husmors kyckling. Helt fantastiskt. Det finns ingen större anledning att uppsöka någon annan restaurang. Kycklingen fick vi beställa på morgonen eftersom den behövde inhandlas på marknaden under dagen. Det blev lite av ett avbrott i den annars vädligt gryt-dominerade indiska kosten.
Tredje dagen hyrde vi cyklar och åkte ut en sväng utanför staden. Vid en vattenreservoar strax utanför murarna hittar vi Sukh Mahal. Kärlekspalatset. Legenden säger att det finns en tunnel under jord från palatset så maharadjan i hemlighet kunde träffa sina älskarinnor. Nästa anhalt var kyrkogården. Här blir vi motad i grind av en man som med teckenspråk försöker förklara något. Vi fattar ingenting utan går förbi honom i tron att han vill ha pengar. När vi kommer in ser vi på håll hur röken stiger från ett bål och inser att det är begravning. Vi kommunicerar ytterligare med mannen och han tyker det är ok om vi bara stannar i vårt hörn. Så vi spanar in templen där och trampar sedan vidare. Mot "Monkey Temple" går färden. En gammal man hjälper oss att hitta genom tempelruiner där endast väggar och det fortfarande fungerande poolerna endast finns kvar. Framme vid templet är det fullt med apor. Eftersom det handlar om apguden så matas aporna och håller sig här. Så länge vi håller oss nära mannen med käppen går allt bra men när vi hamnar lite efter blir ett himla liv. Det gick bra. Vi köper en chai, bråkar lite om priset som dubbleras när vi väl betalat, blir fotograferade av några ungdomar och åker sedan vidare hemåt innan mannen blir alltför hög på sin nytända joint.
På eftermiddagen slappar vi på en restaurang vid en konstgjord sjö. och planerar inför resan vidare. Idag har vi köpt biljetter. Vi kommer att prova vad "waiting list" på tåget egentligen innebär. Om det funkar är vi imorgon i Agra. Checkar in och köper biljetter till Taj Mahal. Om inte, ja då kanske vi till och med hoppar över Taj Mahal.
Häromdagen satt vi och njöt av mat och månförmärkelse på gästhusets tak. Appropå våra planer att åka till Agra reagerade en av tyskarna vi hade till sällskap och utbrast:
- Agra ist Hölle!
samedi 10 décembre 2011
Mumbai - Bundi
Vi tog risken att gå på film. En två och en halv timme lång indisk biografi vid namn "The Dirty Picture". Mycket spännande att se en film på ett språk som man inte förstår. Men eftersom det var bollywood-style somnade vi inte! Det var ordning i salongen, men publiken var inte sen att skratta applådera eller sjunga med när det passade sig. Före filmen spelades nationalsången varvid samtliga i salen ställde sig i givakt och sjöng med. Någon enstaka turist satt kvar, men vi hakade på alla andra, även om vi undvek att försöka sjunga med.
Sista dagen i Mumbai blev lite duttig. Vi spanade in Victoria Station, check. Gick på en bazaar där vi köpte lite praktiska saker och bananer. Och varför köper vi just bananer i Indien? Vi blev säkert lurade om vart annat på marknaden eftersom vi inte har en susning av vad saker egentligen kostar.
Efter marknaden var målet ett jainistiskt tempel. Kort sagt kan man säga att jainister tycker att man inte ska döda några typer av djur över huvudtaget. Dessutom äter de inte lök. Inte djur heller. På vägen dit åkte vi förbi viken/stranden som gav Mumbai dess portugisiska namn Bombay en gång i tiden. Vackra viken helt enkelt. Hittade en lunchrestaurang som servade svarta linser, underbart gott.
På kvällen hoppade vi på tåget. Ungefär samma standard som andra klass sovvagn i Sverige. Matservering på platsen dessutom. Delade kupe med en ingenjör som jobbat lite varstans i världen. Väl i Kota blev Laurene riktigt less på alla taxi/rickshaw-chaffissar som är på oss hela tiden. Hoppade på en skumpig buss mot Bundi. I Bundi bad Laurene rickshaw-killarna att fara och flyga.
Nu är vi "lilla byn" Bundi. Vi får se vad som finns att göra här. En viss tanke finns att vi ska varva ner lite.
Internet finns men är smärtsamt långsamt. Urvalet av bilder kommer att kunna vara lite tunnt.
Nous voilà á Bundi, dans le guide décrit comme un petit village de seulement 19000 habitants. Ils devaient être tous dehors dans la rue ce soir quand nous nous sommes promenés, car c'etait bondé et pas si petit que ca! Ici surtout des motos et des vaches. Nous nous sommes arretés dans le premier gite venu, fatigués apres notre nuit dans le train (quoique bonne, mais le sommeil en trajet est toujours assez superficiel surtout avec les "chai, chai!" du vendeur qui passe sans se lasser dans les wagons et la clim qui vrombit au dessus de nos têtes) La famille qui habite ici nous a accueilli tres chaleureusement, ils sont incroyables ces indiens, toujours le sourire! Nous avons appreciés la vue de la terasse sur le toit. Ville bleue et ocre/jaune, des pointes de temples ici et lá, des petites taches de couleurs qui volent dans le ciel bleu, ce sont des adultes qui jouent au cervolant ici. Leo me montre un lezard geant sur le mur d'en face, assez effrayant. A peine le temps de se retourner qu'apparait un singe de taille assez impressionante sur l'escalier de la terrasse. On comprend le pourquoi du baton adossé au mur, mais le singe tourne les talons de lui meme et disparait. Des singes il y a en partout ici, la ville est leur terrain de jeu (et garde manger).
Notre chambre est tres migonne, on a meme droit à une statue de Parvati (ou Laksmi ou encore Shiva androgyne?) (je ne suis pas encore tres calée en dieux) et Leo a soupiré de soulagement devant le western toilet.
Sista dagen i Mumbai blev lite duttig. Vi spanade in Victoria Station, check. Gick på en bazaar där vi köpte lite praktiska saker och bananer. Och varför köper vi just bananer i Indien? Vi blev säkert lurade om vart annat på marknaden eftersom vi inte har en susning av vad saker egentligen kostar.
Efter marknaden var målet ett jainistiskt tempel. Kort sagt kan man säga att jainister tycker att man inte ska döda några typer av djur över huvudtaget. Dessutom äter de inte lök. Inte djur heller. På vägen dit åkte vi förbi viken/stranden som gav Mumbai dess portugisiska namn Bombay en gång i tiden. Vackra viken helt enkelt. Hittade en lunchrestaurang som servade svarta linser, underbart gott.
På kvällen hoppade vi på tåget. Ungefär samma standard som andra klass sovvagn i Sverige. Matservering på platsen dessutom. Delade kupe med en ingenjör som jobbat lite varstans i världen. Väl i Kota blev Laurene riktigt less på alla taxi/rickshaw-chaffissar som är på oss hela tiden. Hoppade på en skumpig buss mot Bundi. I Bundi bad Laurene rickshaw-killarna att fara och flyga.
Nu är vi "lilla byn" Bundi. Vi får se vad som finns att göra här. En viss tanke finns att vi ska varva ner lite.
Internet finns men är smärtsamt långsamt. Urvalet av bilder kommer att kunna vara lite tunnt.
Nous voilà á Bundi, dans le guide décrit comme un petit village de seulement 19000 habitants. Ils devaient être tous dehors dans la rue ce soir quand nous nous sommes promenés, car c'etait bondé et pas si petit que ca! Ici surtout des motos et des vaches. Nous nous sommes arretés dans le premier gite venu, fatigués apres notre nuit dans le train (quoique bonne, mais le sommeil en trajet est toujours assez superficiel surtout avec les "chai, chai!" du vendeur qui passe sans se lasser dans les wagons et la clim qui vrombit au dessus de nos têtes) La famille qui habite ici nous a accueilli tres chaleureusement, ils sont incroyables ces indiens, toujours le sourire! Nous avons appreciés la vue de la terasse sur le toit. Ville bleue et ocre/jaune, des pointes de temples ici et lá, des petites taches de couleurs qui volent dans le ciel bleu, ce sont des adultes qui jouent au cervolant ici. Leo me montre un lezard geant sur le mur d'en face, assez effrayant. A peine le temps de se retourner qu'apparait un singe de taille assez impressionante sur l'escalier de la terrasse. On comprend le pourquoi du baton adossé au mur, mais le singe tourne les talons de lui meme et disparait. Des singes il y a en partout ici, la ville est leur terrain de jeu (et garde manger).
Notre chambre est tres migonne, on a meme droit à une statue de Parvati (ou Laksmi ou encore Shiva androgyne?) (je ne suis pas encore tres calée en dieux) et Leo a soupiré de soulagement devant le western toilet.
jeudi 8 décembre 2011
Leaving Bombay
Nä. Numera heter det Mumbai. Den nyfikne får fråga google.
Nu är det tre nätter sedan vi landade och det är svårt att sätta ord på alla stora och små intryck vi fått. Det första som händer, på flygplatsen är att vi får direktkontakt med den mindre stabila strömförsörjningen i landet. Med ojämna mellanrum stannar bagagebandet. Laurene konstarerar snabbt att lamporna på flygplatsen blinkar då detta inträffar. Uppenbarligen små strömavbrott som slår ut maskinen med jämna mellanrum.
Staden är täckt av smog. Taxin går genom slum, motorvägar, hög och låg hastighet. Vi ser matlagning över öppen eld i stora stålkrus efter vägarna. Djur och människor sover näst intill ute på motorvägen. Genom smogen kan ljusen från höghus skymtas någonstans i fjärran.
Så kommer vi fram till hotellet. Provar AC:n som dundrar alldeles för mycket. Lägger oss och sover i värmen.
Vi har under de senaste dagarna kämpat för att få en s.k. "Emergency ticket" enligt system "Tatkal" för att ta oss vidare. Tåget är tydligen fullbokade sedan länge runt Jul (?). Vi har hunnit spana in staden, med dess extremt varierande samhällsklasser. Gate of India, check. Maten är härlig, inte särskilt stark faktiskt och har inte gjort oss varken besvikna eller magsjuka ännu. Igår tog vi båten till Elephanta Island för att titta på tempel inhuggna i berget. På vägen fick vi smaka på Indiers vänliga och för oss europeer påträngande nyfikenhet. Jag träffade en "kompis" på båten och vi blev fotograferade både i grupp och ensamma av Indier. I början roligt men efter ett tag rätt så påfrestande.
Idag ska vi på marknad, kika på några världsarv och hoppa på tåget som tar oss norrut mot Kota och sedan Bundi. En by. Där finns troligtvis inget internet och telefonen fungerar inte ens i Mumbai. Så det kan dröja till nästa inlägg.
OBS för vårdcentralskollegor: ser ni på bilderna en bild på vår tågbiljett. Till höger kan man se tydliga förebyggande meddelanden från hälsoministeriet "30min motion dagligen motverkar diabetes" och på baksidan: "stop smoke to stop tbc!". En idé kanske för SJ?
-------------------------------------------
Voilà 4 jours que nous avons atteris à Mumbai. Difficile de mettre des mots sur toutes les impressions viuselles, auditives et surtout olfactives de la ville! Du relent d'ordure, au odeurs agreables d'epices, de pafums puis d'animaux...D'abord le choc de la chaleur à la sortie de l'aeroport, puis le smog. Suffucant au depart. Le taxi qui nous amene jusqu'à l'hotel traverse des zones d'habitations de bric et de broc, des grosses marmites sur des feux sur les trotoire fument, pas etonnant pour le brouillard. Le premier choc passé, on commence à apprecier notre quartier, on a choisi facile pour commencer, au milieu du centre touristique, derriere le Taj mahal hotel. Hier nous sommes partis prendre l'air frais aux iles Elefantas voir un temple de Shiva. Surtout des indiens sur le bateau et pendant que nous prenions des photos de Shiva les indiens prenaient des photos...de nous! Ils sont assez curieux/efrontés mais sympas au fond :-)
Hier nous avons crié au miracle quand nous avons obtenu notre billet de train pour Bundi, la guichetiere nous disait depuis le premier jour que tout etait plein a cause de noel (???) et tout a coup on obtient un billet d'"urgence"!
Donc ce soir, direction Bundi petite village on il n'y aura probablement pas d'internet.
Nu är det tre nätter sedan vi landade och det är svårt att sätta ord på alla stora och små intryck vi fått. Det första som händer, på flygplatsen är att vi får direktkontakt med den mindre stabila strömförsörjningen i landet. Med ojämna mellanrum stannar bagagebandet. Laurene konstarerar snabbt att lamporna på flygplatsen blinkar då detta inträffar. Uppenbarligen små strömavbrott som slår ut maskinen med jämna mellanrum.
Staden är täckt av smog. Taxin går genom slum, motorvägar, hög och låg hastighet. Vi ser matlagning över öppen eld i stora stålkrus efter vägarna. Djur och människor sover näst intill ute på motorvägen. Genom smogen kan ljusen från höghus skymtas någonstans i fjärran.
Så kommer vi fram till hotellet. Provar AC:n som dundrar alldeles för mycket. Lägger oss och sover i värmen.
Vi har under de senaste dagarna kämpat för att få en s.k. "Emergency ticket" enligt system "Tatkal" för att ta oss vidare. Tåget är tydligen fullbokade sedan länge runt Jul (?). Vi har hunnit spana in staden, med dess extremt varierande samhällsklasser. Gate of India, check. Maten är härlig, inte särskilt stark faktiskt och har inte gjort oss varken besvikna eller magsjuka ännu. Igår tog vi båten till Elephanta Island för att titta på tempel inhuggna i berget. På vägen fick vi smaka på Indiers vänliga och för oss europeer påträngande nyfikenhet. Jag träffade en "kompis" på båten och vi blev fotograferade både i grupp och ensamma av Indier. I början roligt men efter ett tag rätt så påfrestande.
Idag ska vi på marknad, kika på några världsarv och hoppa på tåget som tar oss norrut mot Kota och sedan Bundi. En by. Där finns troligtvis inget internet och telefonen fungerar inte ens i Mumbai. Så det kan dröja till nästa inlägg.
OBS för vårdcentralskollegor: ser ni på bilderna en bild på vår tågbiljett. Till höger kan man se tydliga förebyggande meddelanden från hälsoministeriet "30min motion dagligen motverkar diabetes" och på baksidan: "stop smoke to stop tbc!". En idé kanske för SJ?
-------------------------------------------
Voilà 4 jours que nous avons atteris à Mumbai. Difficile de mettre des mots sur toutes les impressions viuselles, auditives et surtout olfactives de la ville! Du relent d'ordure, au odeurs agreables d'epices, de pafums puis d'animaux...D'abord le choc de la chaleur à la sortie de l'aeroport, puis le smog. Suffucant au depart. Le taxi qui nous amene jusqu'à l'hotel traverse des zones d'habitations de bric et de broc, des grosses marmites sur des feux sur les trotoire fument, pas etonnant pour le brouillard. Le premier choc passé, on commence à apprecier notre quartier, on a choisi facile pour commencer, au milieu du centre touristique, derriere le Taj mahal hotel. Hier nous sommes partis prendre l'air frais aux iles Elefantas voir un temple de Shiva. Surtout des indiens sur le bateau et pendant que nous prenions des photos de Shiva les indiens prenaient des photos...de nous! Ils sont assez curieux/efrontés mais sympas au fond :-)
Hier nous avons crié au miracle quand nous avons obtenu notre billet de train pour Bundi, la guichetiere nous disait depuis le premier jour que tout etait plein a cause de noel (???) et tout a coup on obtient un billet d'"urgence"!
Donc ce soir, direction Bundi petite village on il n'y aura probablement pas d'internet.
Pagod
Pagoder pagoder så långt ögat kan se. Inte riktigt som vi tänkt oss. Som ni kan se är inte vädret det allra bästa heller. På sin höjd några grader och himlen släpper inte igenom någon sol.
På väg till första nattens härberge blev det en liten fikapaus, troligtvis lite oinplanderad. Då vi fick chansen att kika på pagod inklusive det inmurade träningsytan. Det serverades en god macka och något som kanske kan kallas kaffe. Men jag vet inte om det var så mycket koffein för jag var rätt grinig när vi väl kom fram.
Dock blev de två första nätterna mycket lätta eftersom värdparet var mycket trevliga och förstående. Deras lilla flicka och hennes mormor var också hemma och på sina godaste humör.
-----------------------------
Des pagodes à perte de vue, une forteresse, par vraiment ce qu'on s'etait imaginé...Et le temps n'etait pas au rendez-vous non plus!
L'hebergement etait par contre selon nos attentes et nos hotes tres sympathiques! Amanda & co on se revoit dans 2 mois!
vendredi 2 décembre 2011
Out-of-office
Till vardags IT-system jag tar om hand,
men nu befinner jag mig i främmande land.
En jul utan skinka och glögg så sant,
men istället kanske jag rider en elefant.
Ingen kan ha missat att jag gillar teknik
men det kommer aldrig att göra mig rik.
En spännande kultur lär jag finna
och se en del hoppas jag hinna.
curry, yoga och siden
njuter jag av den närmsta tiden.
Nu är jag borta hux flux
så prata med Gunnar om Pollux
På kvällen dricker jag kanske en och annan Signh'
och Petter tar hand om Roaming.
Att behöva åka hem kommer att kännas sorgset
men jag vet att Alex sköter om F-torget.
I februari är jag åter och försöker att komma till sans
tills vidare kan ni alltid vända er till Mikael ...ans.
men nu befinner jag mig i främmande land.
En jul utan skinka och glögg så sant,
men istället kanske jag rider en elefant.
Ingen kan ha missat att jag gillar teknik
men det kommer aldrig att göra mig rik.
En spännande kultur lär jag finna
och se en del hoppas jag hinna.
curry, yoga och siden
njuter jag av den närmsta tiden.
Nu är jag borta hux flux
så prata med Gunnar om Pollux
På kvällen dricker jag kanske en och annan Signh'
och Petter tar hand om Roaming.
Att behöva åka hem kommer att kännas sorgset
men jag vet att Alex sköter om F-torget.
I februari är jag åter och försöker att komma till sans
tills vidare kan ni alltid vända er till Mikael ...ans.
(Presque) prêts pour le départ!
C'est deux jour avant le départ que je me met à l'hindi, un peut tard me diriez vous! C'est aussi deux jours avant qu'on se retrouve, les travaux finis de justesse, avec un locataire!! Imprevu, mais c'est bien finalement. C'est un collegue à Leo qui a besoin dun nouveau logement d'urgence, une aubaine pour lui et pour nous on est contents pour nos plantes vertes. Et comme on se debrouille bien, c'est Amanda la soeur de Leo qui s'occupe de la voiture pendant notre voyage. On craignait de ne plus la retrouver sous une montagne de neige en rentrant en janvier, ca tombe bien.
Pour revenir à l'hindi, c'est un collegue à moi cette fois-ci, indien qui travaille dans un cabinet à Sundsvall qui m'a griffonné ces mots utiles (aurevoir dans le nord et aurevoir dans le sud)... Il va falloir s'y mettre pendant le trajet!
Ces dernieres semaines ont été assez intensives de part les travaux (ca y est la porte coulissante à vitres est bien placée dans la nouvelle cloison), par le travail ou il a fallu finir et raporter les choses en cours, par la préparation temps bien que mal du voyage. Ce qu'on a décidé pour le moment, c'est d'abord de passer 5 jours à Mumbai (Bombay). Ensuite nous prendrons le train jusqu'a Bundi, puis Agra, puis Orchaa puis Varanasi (Benares) avant Kolkata (Calcutta) d'ou nous prendrons probablement un vol pour Chennai (Madras) et le sud de l'inde. Vous pouvez constater que les noms ont changés, c'est peut-être ca l'inde qui nous attend, l'inde en changement.
lundi 28 novembre 2011
Packat och klart
Nästan. Vi har fått lite kritik att vi varit lite inaktiva på resebloggen och att det översta inlägget mest är surigt. Så nu en vecka innan avfärd börjar det bli dags att ändra på det. För att kompensera för det sura så kan jag säga att vi även varit på en jättebra indiskt restaurang i Stockholm; Indian Garden. Bra mat, trångt som (nästan) i Indien. Prova deras dal-soppa, fantastisk.
Senaste veckorna har mest varit fyllda med arbete i dubbel bemärkelse. Eftersom vi inte köpte ett hus bestämde vi att istället fräscha upp sista rummet i lägenheten genom att dela det i två. Med en vägg. Med en dörr. En skjutdörr. Så det har präglat kvällarna. Men nu är väggen uppe, dörren på plats, väggarna slipade, målade och tapetserade. Och listerna, ja där är ungefär hälften avklarat.
Igår eftermiddag blev det avbrott i sågandet och vi tog itu med packningen. Listan har förberetts virtuellt under de senaste månaderna men igår plockade vi ihop hela packningen och gick igenom allt som ska ordnas under veckan. Det bestod i huvudsak av några läkemedel som skall kompletteras på apoteket. Så vi hoppas deras tjänster kommer igång under veckan helt enkelt. Packningen ser i övrigt ut att bli liten, så pass att vi funderat på att kika på mindre ryggsäckar, jag tar nog en sväng på lunchen och spanar. Oftast betyder dock mindre ryggsäck sämre bärsystem. Även om en liten ryggsäck är utrustad med midjeband (eller vad heter det?) så brukar det sluta med att det mest bara håller in magen.
Senaste veckorna har mest varit fyllda med arbete i dubbel bemärkelse. Eftersom vi inte köpte ett hus bestämde vi att istället fräscha upp sista rummet i lägenheten genom att dela det i två. Med en vägg. Med en dörr. En skjutdörr. Så det har präglat kvällarna. Men nu är väggen uppe, dörren på plats, väggarna slipade, målade och tapetserade. Och listerna, ja där är ungefär hälften avklarat.
Igår eftermiddag blev det avbrott i sågandet och vi tog itu med packningen. Listan har förberetts virtuellt under de senaste månaderna men igår plockade vi ihop hela packningen och gick igenom allt som ska ordnas under veckan. Det bestod i huvudsak av några läkemedel som skall kompletteras på apoteket. Så vi hoppas deras tjänster kommer igång under veckan helt enkelt. Packningen ser i övrigt ut att bli liten, så pass att vi funderat på att kika på mindre ryggsäckar, jag tar nog en sväng på lunchen och spanar. Oftast betyder dock mindre ryggsäck sämre bärsystem. Även om en liten ryggsäck är utrustad med midjeband (eller vad heter det?) så brukar det sluta med att det mest bara håller in magen.
dimanche 18 septembre 2011
Tandoori house
Under lördagkvällen gick vi på Tandoori-house för att värma de stackars smaklökarna inför resan. Med blandad nöjdhet lämnade vi restaurangen. Vi åt "medelstarka" rätter. De var inte smärtsamma men vi kommer bestämt att behöva hålla oss till mild mat på plats.
Pluspoäng för att huvudrätterna var mycket goda och bra portioner. Dock blir det några minuspoäng för att personalen inte kunde menyn, att vi tyvärr fick sitta i lunchavdelningen samt att notan snabbt blir lite väl saftig om man vill ha lite småsaker till och att nivån på maten inte riktigt motsvarar priset. Tyvärr avslutades det hela med att personalen var lite smågrinig i kassan, inget bra avtryck att lämna på sina kunder.
Kan gott rekommendera den som vill äta en god middag och nöjer sig med en öl och huvudrätt. För den finare kvällen går man bättre på Brandstation eller Mezoyo.
Pluspoäng för att huvudrätterna var mycket goda och bra portioner. Dock blir det några minuspoäng för att personalen inte kunde menyn, att vi tyvärr fick sitta i lunchavdelningen samt att notan snabbt blir lite väl saftig om man vill ha lite småsaker till och att nivån på maten inte riktigt motsvarar priset. Tyvärr avslutades det hela med att personalen var lite smågrinig i kassan, inget bra avtryck att lämna på sina kunder.
Kan gott rekommendera den som vill äta en god middag och nöjer sig med en öl och huvudrätt. För den finare kvällen går man bättre på Brandstation eller Mezoyo.
vendredi 2 septembre 2011
Poori
Det var inte igår, men när jag tömde kameran idag så hittade jag denna bild.
Detta är resultatet någon vecka sedan då jag fick för mig att göra poori. Det gick väl sådär, inte riktigt mitt i prick första försöket. Men gott smakade det.
Detta är ett spännande sätt att göra bröd, då man inte använder varken jäst eller bakpulver utan brödet får sin konsistens endast från vattenångan som får det att svälla upp till en ballong i den heta oljan.
Inblandningen av majs och krispigheten gör dem riktigt smarriga. Kommer nog att ätas en hel del av dessa om några månader hoppas jag.
dimanche 21 août 2011
Utrustning etapp 1
Så var den första delen av utrustningen äntligen klar. Denna gång väljer jag att lämna mina vandringskängor hemma i garderoben. Huvudanledningen till det är att de är enormt skrymmande och tunga i ryggsäcken de dagar man väljer att ha sina lättare skor på sig.
Som kraftigare skor blev det dessa Ecco. De är varken vatten eller luft-täta, däremot mycket lätta och välventilerade. Jag hoppas att lättheten att gå i och transportera dessa uppväger risken för skor fulla med vatten och sand.
Sedan tidigare hade jag införskaffat ett par sandaler av samma märke. De blev tyvärr stulna så jag blev tvungen att köpa det som fanns att tillgå denna del av säsongen. Valet föll på ett par TEVA-sandaler. Inte lika bra som ecco och lite dyrare. Jag har en känsla av att dessa kommer att gå samma väg som Laurenes Keen gjorde förra åter, nämligen utslitna efter en och en halv månad på resande fot.
samedi 20 août 2011
Chana Masala!
Histoire d'habituer notre palais à la cuisine indienne, Leo s'est essayé au chana masala. On s'est rendu compte que Masala veut simplement dire "mélange" (d'épices), ce qui était effectivement le cas dans cette recette. Pas besoin de maizena pour faire prendre de la consistance à la sauce, elle est dejá tellement chargée! Il a fallu beaucoup de pain pour arriver au bout et nos papilles s'en sont retrouvées toutes tabascotées. Et puis les pois chiches...enfin pas la peine de vous raconter!
On a encore quelques mois pour s'habituer.
jeudi 11 août 2011
Bokat
Som en direkt reaktion på tidigare inlägg där Laurene beskriver att hon köpt biljetter så tog jag itu med nästa steg i det praktiska. Idag letade jag mig in i arbetsgivarens allra heligaste. TERP. Affärssystemet som hjälper, eller kanske enligt somliga, stjälper företaget i vardagens penga- och tidjonglering. Väl inne bland menyer och scroll-lister knappade jag in mina 38 arbetsdagar långa semester. Känns bra efter sommarens 2.
Nu överdrev jag lite. Affärssystemet må vara smärtsamt i vissa avseenden. Men man har byggt en riktigt jävla bra gränssnitt till vissa funktioner som används av alla medarbetare. Däribland semesterplaneringen. Endast firefox och mus alternativt pekskärm behövs, sedan kan informationen knappas in utan att använda tangentbordet. Just detta gränssnitt har dessutom en riktigt innovativ datumväljare.
Idag läste vi på lite hindi. Laurene kunde inte ett ord utan hittade på ett nytt. Jag kunde endast namaste. Nu kan vi båda säga chai, som betyder the. Mumbai har jag också tränat in.
Nu överdrev jag lite. Affärssystemet må vara smärtsamt i vissa avseenden. Men man har byggt en riktigt jävla bra gränssnitt till vissa funktioner som används av alla medarbetare. Däribland semesterplaneringen. Endast firefox och mus alternativt pekskärm behövs, sedan kan informationen knappas in utan att använda tangentbordet. Just detta gränssnitt har dessutom en riktigt innovativ datumväljare.
Idag läste vi på lite hindi. Laurene kunde inte ett ord utan hittade på ett nytt. Jag kunde endast namaste. Nu kan vi båda säga chai, som betyder the. Mumbai har jag också tränat in.
mercredi 10 août 2011
ARN-BOM
Cela faisait au moins 2 semaines que je me demandais comment j'allais annoncer à ma chef mon envie de vacances pendant 2 mois. Elle était en congés et j'ai appelé pile au bon moment: à bord du ferry de retour d'une semaine de vacances à Gotland l'humeur était au top et parfait pour obtenir son accord. J'ai été vague sur les dates, on verra ca plus tard elle a dit.
Sitôt dit sitôt fait on a réservé nos billets pour Mumbai! Dèpart le 5 décembre aux aurores de Stockholm et retour aux aurores le 25 janvier. Wouha, on se fait plaisir...
Sitôt dit sitôt fait on a réservé nos billets pour Mumbai! Dèpart le 5 décembre aux aurores de Stockholm et retour aux aurores le 25 janvier. Wouha, on se fait plaisir...
mardi 18 janvier 2011
Sundsvall
Nous voilà de retour chez nous, à Sundsvall. Ici la neige s'accumule et les journées sont (encore) courtes. Le voyage retour s'est passé sans encombre et à part la fatigue de ne pas avoir dormi dans l'avion (il y avait trop de films à regarder dira-t-on!) nous allons bien.
Hier nous avons fait notre premiere sortie à ski histoire de se remettre dans le bain et ce matin nous sommes retournés au travail. C'est bien la neige, ca repose les yeux de toutes les impressions et images nous avons emmagasinèes ces dernieres semaines!
On a commencé à trier les photos de l'appareil de Leo et dèjà mis une partie sur le site Flickr (Argentine et une partie Bolivie). Le plus facile pour y acceder c'est de cliquer sur le diaporama à droite! Ou de cliquer sur ce lien.
On a essayé au mieux de donner des titres et des légendes aux photos, et pour faire simple c'est en anglais pour par surcharger: j'espere que vous nous en voudrez pas!
Hier nous avons fait notre premiere sortie à ski histoire de se remettre dans le bain et ce matin nous sommes retournés au travail. C'est bien la neige, ca repose les yeux de toutes les impressions et images nous avons emmagasinèes ces dernieres semaines!
On a commencé à trier les photos de l'appareil de Leo et dèjà mis une partie sur le site Flickr (Argentine et une partie Bolivie). Le plus facile pour y acceder c'est de cliquer sur le diaporama à droite! Ou de cliquer sur ce lien.
On a essayé au mieux de donner des titres et des légendes aux photos, et pour faire simple c'est en anglais pour par surcharger: j'espere que vous nous en voudrez pas!
jeudi 13 janvier 2011
Fullmatad sista dag / Derniere journée, plein les yeux
Sista dagen på semester slog vi på stort. Privatchaffis för att kunna åka till så många ställen som möjligt. Nä, inte riktigt så, vi blev tvugna eftersom vi inte hittade någon argentur som kunde ordna en grupp just idag just dit vi ville. Tack vare detta blev det många punkter på dagordningen, där huvudmålet var natursköna Mindo.
Först gav vi oss ut till ett ställe där det finns kolibrier. Massvis. Vi vandrade lite i molnskogen och fick se massvis med växter och komma ner lite på jorden. Under vandringen drömde vi om att få se tucaner. Men vi fick bara lyssna till dess läte, ville inte visa sig för oss.
Efter detta gav vi oss iväg till en fjärils-farm, typ. Helt otroligt ställe med massvis med stora och små vackra fjärilar. Med lite banan på fingrarna kunde man mata dem direkt ur handen och studera dessa monster på nära håll.
Innan lunchen skulle vi också klämma in ett vattenfall. Vattenfallet i sig kändes lite överskattat. Däremot gick färden dit via en korg hängandes i en vajer många meter över ravinen och molnskogen under oss. Hissnande och fantastiskt. När vi till slut fick käka lunch fanns ingen besvikelse. Lunchrestaurangen får bra betyg!
Efter att magen fått sitt var det dags att mata ögonen igen med ett besök på en orkidee-trädgård. Mini-orkideer som guiden visade oss med förstoringsglas, stora, "svenska", vanilj och en massa ankompangerande kolibrier tog knäcken på våra hjärnor och fyllde minneskorten till bredden. På återfärden var vi så fullmatade att vi hoppade över checkliste-målet "världens mitt" (linje på marken).
Ikväll hoppas jag kunna få utrymme att prova på den lokala specialiteten marsvin.
Du fait de notre planning un peu sérré pour arriver jusqu´a Quito, nous n´avions que 3 jours sur place. Comme nous ne sommes pas tellement des amoureux des grosses metropoles nous avons mis en priorité colibris, orchidées et un peu de marche plutot que 26 églises néo-coloniales.
Hier nous sommes allés voir un lagun situé dans un cratére. C´etait tres beau et paisible. Leo voulait se baigner, mais ce n´etait pas permis. Plusieurs explications nous ont été données: froid (vous pensez que ca a fait rire Leo), profondeur, ph... Les deux americains insupportables dans le groupe avec lequel nous avons fait l´excursion ont eu un mal de chien a remonter du bas du cratére, je les aurais bien laissés au fond...
Aujourd´hui nous voulions aller a Mindo observer les oiseaux. La journée fut intensive et incroyable: colibris dans tous les sens, belle "foret de nuage" pleine de plantes et d´insectes incroyables. Nous avons visité une sorte de ferme pour papillons ou les plus grands font dans les 20cm d´envergure! J´ai eu un peu de mal a me laisser lecher le bout des doigts (prealablement trempés dans de la banane) par les papillons géants, c´etait assez extraordinaire! Apres ca nous avons visité un jardin d´Orchidées, tout aussi hallucinant.
Bref, ca fait beaucoup d´images a emmagasiner dans nos petits cerveaux, et d´ailleurs la carte mémoire de Leo (de l´appareil de Leo je veux dire :-) est maintenant pleine.
lundi 10 janvier 2011
Border hopping
På lördagsmorgon fick vi frukost serverat på rummet klockan halv 6 på egen begäran eftersom hotellets frukost egentligen serverades mycket senare. In med maten och ut på gatan. Dagens schema var pressat och det fanns inte tid till sovmorgon. Kvällen innan hjälpte argenturen som arrangerat utflykten oss med en karta över vägen mot Ecuador. Vi valde att ta denna något udda väg för äventyrets skull, den är kortare men knappast snabbare.
På morgonen tog vi en collectivo, en sorts samåkningstaxi mot Bagua Grande. Vi gjorde sällskap med tre flickor som skulle köpa klänningar till högtiden Santa Maria de la Margaretha de los pobres (typ). Varav en tillbringande de två timmarna kräkandes som följd av de kurviga bergsvägarna. Efter Bagua tog vi oss vidare på samma sätt till Jaen. Här fick vi en första erfarenhet av micro-taxirna beståndes av ombyggde mopeder med extrahjul och flak. Från Jaen vidare till San Ignacio. Där fastnade vi någon timme eftersom taxin inte var full än. Sedan vidare till La Balsa och gränsen. I La Balsa finns bara gränsen, bron, i princip. Några formaliteter i Peru, över bron, några stämplar i Ecuador, klart. Sedan var det bara att invänta lastbilen med träbänkar som under två timmar tog oss till Zumba. I Zumba finns några dåliga restauranger samt fem bussföretag. Vi tog nattbussen (tämligen komfortlös) vidare till Loja. Efter nästan 24 timmar på vägen fick vi åter se en säng. Idag inväntar vi nästa buss till Quito.
Comme nous trouvions notre voyage un peu trop "tranquille" (bus de luxe, vols) nous avons decidé de passer la frontiere par un passage peu usité histoire de pimenter notre trajet. La veille un guide sympa nous avait indiqué la route a suivre (voir photo). Ce trajet est de loin plus compliqué que de reprende la route sur la cote, mais l`aventure nous tentait! Et puis les paysages en valaient le coup sur ces routes de montagnes.
Nous sommes alors partis samedi matin, tot vers 6 heures. Nous avons tout de suite trouvé un collectivo pour la premiere étape, La Bagua. Les collectivos sont des taxis partagés par plusieurs voyageurs, soit dans une voiture privée (le plus souvent) ou par une entreprise de transport. Evidamment les taxis souhaite partir remplis et nous avons découvert que les voitures que nous pensions etre des voitures 5 places sont en fait des 7 ou 8 places! Magique! Apres multiples changements de collectivos nous sommes enfin arrivés a La Balsa, poste frontiere. Un tampon de sortie, un autre d`entré pour l`Equateur. De l`autre coté du Rio qui forme la frontiere naturelle entre les deux pays nous attendait une rancheras, cest a dire un camion avec des bancs de bois. Leo, qui etait assis au bord, s`est accroché a moi durant tout le trajet. Le ravin de part et d´autre de la route etait un peu effrayant! Du cote equatorien la presence militaire est beaucoup plus importante et nous nous sommes refait controllés (les seuls touristes a bord), j´ai bien cru que ma page "makulerad" (depuis que j`ai la double nationalité) dans mon passeport allait nous causer du retard. Tant bien que mal nous sommes arrivés a Zumba, petite ville glauque ou il y a malgres tout 5 agences de bus!! Nous avons pris un bus de la noche, pensant dormir un peu apres cette journée fatiguante. Que neni, le chauffeur tres réveillé, lui, ecoutait de la salsa a plein volume et le chaos de la route ne nous a permis de fermer lçoeil que quelques demi-heures. Aujourd´hui nous sommes a Loja ou la pluie tombe. Nous nous sommes un peu reposés et reprenons un bus de la noche tout a l´heure pour Quito. On se reconforte en pensant que ce sera le dernier trajet du voyage...
samedi 8 janvier 2011
Amazonas
Apres le desert aride de Bolivie et la cote pleine de vagues nous avions soif de verdure. Nous avons pris le car pour Chachapoyas ou nous sommes arrivés mardi a l´aube. Nous sommes alors partis pour 4 jours de "trekking" avec un guide trés sympa. Nous nous attendions a de la marche mais au final nous avons fait du cheval, du minibus, et meme de la tyrolienne. Et un peu de rando bien sûr :-) La région de Chachapoyas s´appelle l´Amazonas, mais le rio amazonas ne passe pas par lá. C´est le debut de la region amazonienne mais les andes étant encore présentes cela donne des montagnes de moyennes altitudes (2000-3000m) couvertes de forêts denses. Parfait pour notre soif de verdure!
La région est pleine de sites archeologiques du peuple Chachapoya, ce qu´il en reste sont surtout des sarcophages perchés a flan de falaise, diverses tombes et des rests d´habitations des Chachapoyas. L´accés a certaine ruines n´etaient pas franchement aisée et le guide y allait a la machette. Qui dit foret dense pleine de palmiers, de lianes et de brommelia (?) dit également tarentule. Vous imaginez ma tête quand je me suis retrouvée nez a nez avec une belle araignëe poilue au milieu du chemin...
Aujourdh´hui le dernier jour de la rando nous avons visité le site de Kuelap, une ville fortifiée remplie de maison circulaire et perchée sur un sommet. Le guide avait eu la bonne idée de nous faire demarrer des 5h du mat pour pouvoir observer les colibris tranquillement a l´aube.
La journée a cheval (ou plutot mule pour nous car Leo avait precisé que j´aimais bien les anes) etait assez epique: l´ane de Leo qui faisait des ruades, le mien qui glissait sur les rochers glissants (il a plu lápres midi), on s´est fait des frayeurs!
Aujourd´hui nous avons fait une visite chez un medecin peruvien car jái depuis la baignade en mer des petits pustules sur les bras et les mains. Je pensais a une infection parasitaire ou bacterienne mais le medecin m´affirme que c´est une dermatite allergique! Il voulais me donner de la cortisone intraveineuse ce que j´ai refusé. Vous comprenez que je reste sceptique quant au diagnosique...
Les jours a venir nous allons nous rendre en Equateur pour arriver a Quito ou nous prenons l´avion jeudi prochain. Deja la fin!!
Andra försöket att surfa gick inte riktigt lika bra som det andra. Vi skyller på mycket högre vågor och lite sämre instruktörer. Vi tog till slut första möjliga buss som under natten tog oss norrut till Chachapoyas. Denna destination valdes genom att efter att titta på kartan lokaliserat ett ställe med gröna berg och fornlämningar. Vi hade förberett lämplig argentur för vandringsturer på vår ankomst. Vi anlände vid halv sex, inväntade att första frukostställe öppnande och efter frukost innehållandes riktigt god Tamal gav vi oss ut mot fyra dagar "Trekking".
Första dagen bil samt några kilometer vandring för att titta på sarkofager och mausuleum byggda på klippavsatser i bergen. Där avstats saknas har man byggt avsatser manuellt. Gravfrid gäller inte här och guiden plockade upp benbitar ur sarkofagerna för att visa oss vilka stora människor lagts till vila här. Under dagen passerades också ett "museum" med två mumier. Inklämda i ett vardagsrumsvitrinskåp typ. På kvällen inkvarterades vi i en stuga vid ett fantastiskt vackert delta.
Andra dagen. Vandring. Uppför en hel del. Väl på hög höjd viker vi av från stigen rakt in i den snåriga molnskogen. Hör traskar vi rakt in i lämningarna från en stad byggd av urspungsfolket Chachapoyas. På berget och i branterna har de kontruerat runda avsatser för sina runda koniska hus. Varje hus har en brunn i mitten där de döda begravdes. Man känner sig lite äventyrlig där man traskar omkring i ruiner genomvuxna med träd täkta av mossor, lianer och orkidéer och där guiden plockar upp benknotor ur var och varannan håla. Under dagen fick vi också äran att hälsa på två tarantellor, en av molnskogens hemskare invånare. Efter nedstigningen var jag lagom trött i knäna. Vi logerade i en liten by vid namn Congon. Vid ankomsten serverades kaffe och popcorn från gården. Vi fick också en liten överraskning då det visar sig att de har marsvin i köket. De föds upp under spisen och flyttas sedan upp en våning när de ska tillagas. På gården bodde också en gigantisk boxer vid namn Bijou, som nästan knuffade omkull folk när han gosade. Han var också bästa kompis med en katt som tvättade hans nos och trampade på honom.
Tredje dagen var det dags att hoppa upp på hästryggen. Jag hade dock råkat klämma ur mig att Laurene hellre ville rida på en åasna. Så det blev mulor för oss. Min var så obekväm att jag bytte halvvägs. Det var dumt för Laurenes ville inte gå och det blev ett smärre skådespel då åasnestackarn försökte sparka guiderna som manade på honom. Mycket stigning blev det med hästarna och ibland kände man sig orolig vid snäva passager på bergsryggarna.
Fjärde dagen (idag) blev det åter bilfärd, trekking delux ;). Tidigt upp på Kuelap. Lämningarna av en stad på strax över 3000m. Lite större och lite mindre turister än Machu Pichu. Känns som slumpen valde bra resmål åt oss. Där uppe blev det mer benknotor, kolibris och fantastisk utsikt. Åter från Kuelap åt vi en gigantiskt frukost med öring, pommes, stekta bananer och sallad.
Nu har vi tagit in på hotell och ska snart börja undersöka hur vi ska ta oss till Ecuador. Resan dit börjar i morgon bitti.
La région est pleine de sites archeologiques du peuple Chachapoya, ce qu´il en reste sont surtout des sarcophages perchés a flan de falaise, diverses tombes et des rests d´habitations des Chachapoyas. L´accés a certaine ruines n´etaient pas franchement aisée et le guide y allait a la machette. Qui dit foret dense pleine de palmiers, de lianes et de brommelia (?) dit également tarentule. Vous imaginez ma tête quand je me suis retrouvée nez a nez avec une belle araignëe poilue au milieu du chemin...
Aujourdh´hui le dernier jour de la rando nous avons visité le site de Kuelap, une ville fortifiée remplie de maison circulaire et perchée sur un sommet. Le guide avait eu la bonne idée de nous faire demarrer des 5h du mat pour pouvoir observer les colibris tranquillement a l´aube.
La journée a cheval (ou plutot mule pour nous car Leo avait precisé que j´aimais bien les anes) etait assez epique: l´ane de Leo qui faisait des ruades, le mien qui glissait sur les rochers glissants (il a plu lápres midi), on s´est fait des frayeurs!
Aujourd´hui nous avons fait une visite chez un medecin peruvien car jái depuis la baignade en mer des petits pustules sur les bras et les mains. Je pensais a une infection parasitaire ou bacterienne mais le medecin m´affirme que c´est une dermatite allergique! Il voulais me donner de la cortisone intraveineuse ce que j´ai refusé. Vous comprenez que je reste sceptique quant au diagnosique...
Les jours a venir nous allons nous rendre en Equateur pour arriver a Quito ou nous prenons l´avion jeudi prochain. Deja la fin!!
Andra försöket att surfa gick inte riktigt lika bra som det andra. Vi skyller på mycket högre vågor och lite sämre instruktörer. Vi tog till slut första möjliga buss som under natten tog oss norrut till Chachapoyas. Denna destination valdes genom att efter att titta på kartan lokaliserat ett ställe med gröna berg och fornlämningar. Vi hade förberett lämplig argentur för vandringsturer på vår ankomst. Vi anlände vid halv sex, inväntade att första frukostställe öppnande och efter frukost innehållandes riktigt god Tamal gav vi oss ut mot fyra dagar "Trekking".
Första dagen bil samt några kilometer vandring för att titta på sarkofager och mausuleum byggda på klippavsatser i bergen. Där avstats saknas har man byggt avsatser manuellt. Gravfrid gäller inte här och guiden plockade upp benbitar ur sarkofagerna för att visa oss vilka stora människor lagts till vila här. Under dagen passerades också ett "museum" med två mumier. Inklämda i ett vardagsrumsvitrinskåp typ. På kvällen inkvarterades vi i en stuga vid ett fantastiskt vackert delta.
Andra dagen. Vandring. Uppför en hel del. Väl på hög höjd viker vi av från stigen rakt in i den snåriga molnskogen. Hör traskar vi rakt in i lämningarna från en stad byggd av urspungsfolket Chachapoyas. På berget och i branterna har de kontruerat runda avsatser för sina runda koniska hus. Varje hus har en brunn i mitten där de döda begravdes. Man känner sig lite äventyrlig där man traskar omkring i ruiner genomvuxna med träd täkta av mossor, lianer och orkidéer och där guiden plockar upp benknotor ur var och varannan håla. Under dagen fick vi också äran att hälsa på två tarantellor, en av molnskogens hemskare invånare. Efter nedstigningen var jag lagom trött i knäna. Vi logerade i en liten by vid namn Congon. Vid ankomsten serverades kaffe och popcorn från gården. Vi fick också en liten överraskning då det visar sig att de har marsvin i köket. De föds upp under spisen och flyttas sedan upp en våning när de ska tillagas. På gården bodde också en gigantisk boxer vid namn Bijou, som nästan knuffade omkull folk när han gosade. Han var också bästa kompis med en katt som tvättade hans nos och trampade på honom.
Tredje dagen var det dags att hoppa upp på hästryggen. Jag hade dock råkat klämma ur mig att Laurene hellre ville rida på en åasna. Så det blev mulor för oss. Min var så obekväm att jag bytte halvvägs. Det var dumt för Laurenes ville inte gå och det blev ett smärre skådespel då åasnestackarn försökte sparka guiderna som manade på honom. Mycket stigning blev det med hästarna och ibland kände man sig orolig vid snäva passager på bergsryggarna.
Fjärde dagen (idag) blev det åter bilfärd, trekking delux ;). Tidigt upp på Kuelap. Lämningarna av en stad på strax över 3000m. Lite större och lite mindre turister än Machu Pichu. Känns som slumpen valde bra resmål åt oss. Där uppe blev det mer benknotor, kolibris och fantastisk utsikt. Åter från Kuelap åt vi en gigantiskt frukost med öring, pommes, stekta bananer och sallad.
Nu har vi tagit in på hotell och ska snart börja undersöka hur vi ska ta oss till Ecuador. Resan dit börjar i morgon bitti.
dimanche 2 janvier 2011
Fast i solen / Trujillo
Efter en 10 timmar lång natt ombord på buss rullandes på grusväg kom vi fram till La Paz. Staden som sträcker sig mellan 2500 och 4000 meter över havet. Staden är belägen i en dal som bryter sig ner i Altiplano vilket gör att luften är tunn och gatorna branta.
På lördagen beslutade regeringen att sänka den Bolivianska subventionen av petroleum vilket ledde till en prishöjning av soppan på typ 75%. I staden sågs en ökad närvaro av väntande kravallpolis och vädret var faktiskt ingen höjdare. Så på onsdagen tog vi taxin mot flygplatsen. Taxichaffisen visste såklart ingenting om att motorvägen var blockerad av demostrationer så vi såg framför oss vårt flyg fara utan oss men via branta och snirkliga vägar tog vi oss fram i god tid.
Efter ett hopp via Lima tog vi in på ett av den tämligen värdelösa "Insight guides" rekomenderade bed and breakfast i Trujillo. Vi har köpt en lonely planet nu... På torsdagen spanade vi in staden och dess vackra byggnader från kolonialtiden för att på kvällen ta en första lektion i vågsurfning i Huanchaco. Det gick över förväntan. Fredagen proppade vi full med arkeologi innan nyåret skulle firas. Vi köpte den dyraste flaska "Champan" vi hittade till detta ändamål.
Nu sitter vi lite fast i Trujillo. Här finns inte så mycket att göra och det mesta ligger i vila under helgen. Vi inväntar nu bussen vidare på måndag. På schemat står ett museum, mer surf och stek på stranden.
Apres un long voyage en bus sur des pistes bourrees d´ornieres nous sommes arrivés a La Paz tot le matin. La ville est située dans une vallée a environ 3500m d'altitude mais s'étale sur les hauteurs environnantes a plus de 4000m. Impressionant! La circulation est chaotique, les rues sont raides (ce qui n´aide pas quand on est déja un peu essoufle par l'altitude). Ici les femmes portent une tenue particuliere: une large jupe a volant, un poncho pour transporter tout ce qui peut se vendre sur le marché (foetus de lamas sechés compris) et surtout un chapeau melon! Nous visitons la ville, le musee de la Coca (qui nous a bien aidée pour combattre le mal d´altitude) et rencontrons de nouveau les francais de notre tour de Tupiza! Ils nónt pas pu prendre leur avion pour la jungle pour cause de pluie. Entre temps le gouvernement a decide de reduire les subventions pour l'essence, ce qui augmente les prix des quasiment 75%. Des manifs se preparent et sentant le vent tourner (et la pluie) nous decidons de partir pour le Perou avec un vol Lapaz-Trujillo via Lima.
Trujillo est une jolie ville de la cote nord aux maisons tres colorés et dárchitecture coloniale. Le perou de Trujillo nous parait bien plus aisé que la Bolivie, les gens parlent souvent en anglais et se préoccupe plus de leur mauvais cholesterol que des manifs a venir. Tout pres, a Huanchaco, nous prenons notre premere lecon de surf. Ici les vagues sont lonnngues! Apres quelques essais, nous tenons sur la planche! (enfin surtout Leo)
Nous avons passé le nouvel an a Huanchaco avec deux ecossais en tour du monde et profité de l'animation de de la cote, quoique assez calme par rapport a ce qu'on nous avait raconté.
Lundi nous allons prende le bus pour Chachapoyas, dans les montagnes a l´est de Trujillo et faire quelques jours de rando. Apres nous reste quelques jours pour arriver en Equateur...
Si vous cliquez sur le diaporama a droite, vous pouvez voir les photos telechargées sur Flickr...
Feliz años para todos!
Inscription à :
Articles (Atom)