Upptäckter i Bundi

Shikar Burj / Monkey Temple, a photo by leendeleo on Flickr.

Bundi blir bara bättre och bättre. Första dagen blev bara några praktiska saker avklarade såsom "incheckning" hos en familj i staden, mat i hursmors "restaurang", internetcheck och även lite vila.

Människor här är väldigt trevliga. När man går efter gatorna hälsar många och frågar hur man mår. Någon frågar om man vill komma in i deras butik, på ett vänligt sätt, aldrig påstridigt. Barn kommer fram och räcker fram handen, inte med handflatan uppåt för att tigga utan för att hälsa. Indierna tycker det är väldigt spännande med Laurenes hår och det är tydligt att då hon bär sjal är det mycket lugnare.

Alla intryck vi får när vi går efter gatorn är fortfarande uttröttande för våra arma västerländska monotona hjärnor. Varje steg kan innebära en ny lukt. Hela palletten finns i staden. Kryddor, curry, cummin, nylagad mat, friterat, kokt, stekt, frukter, grönsaker, blommor. Vägen kantas av alla "shops". Workshops, chai-shops, repair-shops, laundry-shops. Var sak har sin shop. Allt är öppet. Man ser män som syr, män som väver, kvarnar som dundrar. Snickare, mekaniker, konstnärer. Koncentrationen delas mellan lukter, synintryck och trafiken. Trafikstockning bakom en ko är lika vanligt som bakom en cykel. Det tutas, ibland lite väl mycket. Kor, getter, får, hundar och grisar delar gatorna med människorna. Avgaserna bryter igenom lukten doften av mat. Det kommer en släng av kobajs-lukt och ibland kanske bara sopor och väldigt sällan urin. Nästa steg luktar det gott igen.

Andra dagen tog vi itu med det lokala världsarvet. Palatset och fortet. Fortet är stort, fullt med apor och saknar fullständigt information av vad som kan vara farligt eller inte. Aporna vet dock hur en träkäpp fungerar och med en sådan i handen håller de sig undan. Vi försöker utforska hela den inre delen av fortet men blir varnade av en guide att vi ska undvika att gå vilse eller ramla ner i något hål. Laurene känner sig som Prince of Persia medans mina tankar går till Lara Croft.

Palatset är minst lika stort. Här finns avspärrningar och bara en bråkdel är tillgänglig. Väggarna bär spår av forna tiders storhet med utsmyckningar i form av målningar och sniderier i stenen. Ett rum är inte exponerat av solen och väl bevarat. Väggarna bär på historier om hjältar till häst och till elephant som kämpar mot fiender och bevingade tigrar. Kvinnorna stoltserar med sin skönhet. Staden har också en lokal hjältinna, Hadee Rani, som när fienden avkrävde henne en trofé högg av sitt eget huvud för att motivera sin man, kungen, att vinna kriget. Vilket han gjorde.

På kvällen åt vi husmors kyckling. Helt fantastiskt. Det finns ingen större anledning att uppsöka någon annan restaurang. Kycklingen fick vi beställa på morgonen eftersom den behövde inhandlas på marknaden under dagen. Det blev lite av ett avbrott i den annars vädligt gryt-dominerade indiska kosten.

Tredje dagen hyrde vi cyklar och åkte ut en sväng utanför staden. Vid en vattenreservoar strax utanför murarna hittar vi Sukh Mahal. Kärlekspalatset. Legenden säger att det finns en tunnel under jord från palatset så maharadjan i hemlighet kunde träffa sina älskarinnor. Nästa anhalt var kyrkogården. Här blir vi motad i grind av en man som med teckenspråk försöker förklara något. Vi fattar ingenting utan går förbi honom i tron att han vill ha pengar. När vi kommer in ser vi på håll hur röken stiger från ett bål och inser att det är begravning. Vi kommunicerar ytterligare med mannen och han tyker det är ok om vi bara stannar i vårt hörn. Så vi spanar in templen där och trampar sedan vidare. Mot "Monkey Temple" går färden. En gammal man hjälper oss att hitta genom tempelruiner där endast väggar och det fortfarande fungerande poolerna endast finns kvar. Framme vid templet är det fullt med apor. Eftersom det handlar om apguden så matas aporna och håller sig här. Så länge vi håller oss nära mannen med käppen går allt bra men när vi hamnar lite efter blir ett himla liv. Det gick bra. Vi köper en chai, bråkar lite om priset som dubbleras när vi väl betalat, blir fotograferade av några ungdomar och åker sedan vidare hemåt innan mannen blir alltför hög på sin nytända joint.

På eftermiddagen slappar vi på en restaurang vid en konstgjord sjö. och planerar inför resan vidare. Idag har vi köpt biljetter. Vi kommer att prova vad "waiting list" på tåget egentligen innebär. Om det funkar är vi imorgon i Agra. Checkar in och köper biljetter till Taj Mahal. Om inte, ja då kanske vi till och med hoppar över Taj Mahal.
Häromdagen satt vi och njöt av mat och månförmärkelse på gästhusets tak. Appropå våra planer att åka till Agra reagerade en av tyskarna vi hade till sällskap och utbrast:

- Agra ist Hölle!