Sundsvall

Nous voilà de retour chez nous, à Sundsvall. Ici la neige s'accumule et les journées sont (encore) courtes. Le voyage retour s'est passé sans encombre et à part la fatigue de ne pas avoir dormi dans l'avion (il y avait trop de films à regarder dira-t-on!) nous allons bien.

Hier nous avons fait notre premiere sortie à ski histoire de se remettre dans le bain et ce matin nous sommes retournés au travail. C'est bien la neige, ca repose les yeux de toutes les impressions et images nous avons emmagasinèes ces dernieres semaines!

On a commencé à trier les photos de l'appareil de Leo et dèjà mis une partie sur le site Flickr (Argentine et une partie Bolivie). Le plus facile pour y acceder c'est de cliquer sur le diaporama à droite! Ou de cliquer sur ce lien.
On a essayé au mieux de donner des titres et des légendes aux photos, et pour faire simple c'est en anglais pour par surcharger: j'espere que vous nous en voudrez pas!

Fullmatad sista dag / Derniere journée, plein les yeux

Sista dagen på semester slog vi på stort. Privatchaffis för att kunna åka till så många ställen som möjligt. Nä, inte riktigt så, vi blev tvugna eftersom vi inte hittade någon argentur som kunde ordna en grupp just idag just dit vi ville. Tack vare detta blev det många punkter på dagordningen, där huvudmålet var natursköna Mindo.

Först gav vi oss ut till ett ställe där det finns kolibrier. Massvis. Vi vandrade lite i molnskogen och fick se massvis med växter och komma ner lite på jorden. Under vandringen drömde vi om att få se tucaner. Men vi fick bara lyssna till dess läte, ville inte visa sig för oss.

Efter detta gav vi oss iväg till en fjärils-farm, typ. Helt otroligt ställe med massvis med stora och små vackra fjärilar. Med lite banan på fingrarna kunde man mata dem direkt ur handen och studera dessa monster på nära håll.

Innan lunchen skulle vi också klämma in ett vattenfall. Vattenfallet i sig kändes lite överskattat. Däremot gick färden dit via en korg hängandes i en vajer många meter över ravinen och molnskogen under oss. Hissnande och fantastiskt. När vi till slut fick käka lunch fanns ingen besvikelse. Lunchrestaurangen får bra betyg!

Efter att magen fått sitt var det dags att mata ögonen igen med ett besök på en orkidee-trädgård. Mini-orkideer som guiden visade oss med förstoringsglas, stora, "svenska", vanilj och en massa ankompangerande kolibrier tog knäcken på våra hjärnor och fyllde minneskorten till bredden. På återfärden var vi så fullmatade att vi hoppade över checkliste-målet "världens mitt" (linje på marken).

Ikväll hoppas jag kunna få utrymme att prova på den lokala specialiteten marsvin.

---

Du fait de notre planning un peu sérré pour arriver jusqu´a Quito, nous n´avions que 3 jours sur place. Comme nous ne sommes pas tellement des amoureux des grosses metropoles nous avons mis en priorité colibris, orchidées et un peu de marche plutot que 26 églises néo-coloniales.
Hier nous sommes allés voir un lagun situé dans un cratére. C´etait tres beau et paisible. Leo voulait se baigner, mais ce n´etait pas permis. Plusieurs explications nous ont été données: froid (vous pensez que ca a fait rire Leo), profondeur, ph... Les deux americains insupportables dans le groupe avec lequel nous avons fait l´excursion ont eu un mal de chien a remonter du bas du cratére, je les aurais bien laissés au fond...
Aujourd´hui nous voulions aller a Mindo observer les oiseaux. La journée fut intensive et incroyable: colibris dans tous les sens, belle "foret de nuage" pleine de plantes et d´insectes incroyables. Nous avons visité une sorte de ferme pour papillons ou les plus grands font dans les 20cm d´envergure! J´ai eu un peu de mal a me laisser lecher le bout des doigts (prealablement trempés dans de la banane) par les papillons géants, c´etait assez extraordinaire! Apres ca nous avons visité un jardin d´Orchidées, tout aussi hallucinant.
Bref, ca fait beaucoup d´images a emmagasiner dans nos petits cerveaux, et d´ailleurs la carte mémoire de Leo (de l´appareil de Leo je veux dire :-) est maintenant pleine.

Border hopping

På lördagsmorgon fick vi frukost serverat på rummet klockan halv 6 på egen begäran eftersom hotellets frukost egentligen serverades mycket senare. In med maten och ut på gatan. Dagens schema var pressat och det fanns inte tid till sovmorgon. Kvällen innan hjälpte argenturen som arrangerat utflykten oss med en karta över vägen mot Ecuador. Vi valde att ta denna något udda väg för äventyrets skull, den är kortare men knappast snabbare.

På morgonen tog vi en collectivo, en sorts samåkningstaxi mot Bagua Grande. Vi gjorde sällskap med tre flickor som skulle köpa klänningar till högtiden Santa Maria de la Margaretha de los pobres (typ). Varav en tillbringande de två timmarna kräkandes som följd av de kurviga bergsvägarna. Efter Bagua tog vi oss vidare på samma sätt till Jaen. Här fick vi en första erfarenhet av micro-taxirna beståndes av ombyggde mopeder med extrahjul och flak. Från Jaen vidare till San Ignacio. Där fastnade vi någon timme eftersom taxin inte var full än. Sedan vidare till La Balsa och gränsen. I La Balsa finns bara gränsen, bron, i princip. Några formaliteter i Peru, över bron, några stämplar i Ecuador, klart. Sedan var det bara att invänta lastbilen med träbänkar som under två timmar tog oss till Zumba. I Zumba finns några dåliga restauranger samt fem bussföretag. Vi tog nattbussen (tämligen komfortlös) vidare till Loja. Efter nästan 24 timmar på vägen fick vi åter se en säng. Idag inväntar vi nästa buss till Quito.

---

Comme nous trouvions notre voyage un peu trop "tranquille" (bus de luxe, vols) nous avons decidé de passer la frontiere par un passage peu usité histoire de pimenter notre trajet. La veille un guide sympa nous avait indiqué la route a suivre (voir photo). Ce trajet est de loin plus compliqué que de reprende la route sur la cote, mais l`aventure nous tentait! Et puis les paysages en valaient le coup sur ces routes de montagnes.
Nous sommes alors partis samedi matin, tot vers 6 heures. Nous avons tout de suite trouvé un collectivo pour la premiere étape, La Bagua. Les collectivos sont des taxis partagés par plusieurs voyageurs, soit dans une voiture privée (le plus souvent) ou par une entreprise de transport. Evidamment les taxis souhaite partir remplis et nous avons découvert que les voitures que nous pensions etre des voitures 5 places sont en fait des 7 ou 8 places! Magique! Apres multiples changements de collectivos nous sommes enfin arrivés a La Balsa, poste frontiere. Un tampon de sortie, un autre d`entré pour l`Equateur. De l`autre coté du Rio qui forme la frontiere naturelle entre les deux pays nous attendait une rancheras, cest a dire un camion avec des bancs de bois. Leo, qui etait assis au bord, s`est accroché a moi durant tout le trajet. Le ravin de part et d´autre de la route etait un peu effrayant! Du cote equatorien la presence militaire est beaucoup plus importante et nous nous sommes refait controllés (les seuls touristes a bord), j´ai bien cru que ma page "makulerad" (depuis que j`ai la double nationalité) dans mon passeport allait nous causer du retard. Tant bien que mal nous sommes arrivés a Zumba, petite ville glauque ou il y a malgres tout 5 agences de bus!! Nous avons pris un bus de la noche, pensant dormir un peu apres cette journée fatiguante. Que neni, le chauffeur tres réveillé, lui, ecoutait de la salsa a plein volume et le chaos de la route ne nous a permis de fermer lçoeil que quelques demi-heures. Aujourd´hui nous sommes a Loja ou la pluie tombe. Nous nous sommes un peu reposés et reprenons un bus de la noche tout a l´heure pour Quito. On se reconforte en pensant que ce sera le dernier trajet du voyage...

Amazonas

Apres le desert aride de Bolivie et la cote pleine de vagues nous avions soif de verdure. Nous avons pris le car pour Chachapoyas ou nous sommes arrivés mardi a l´aube. Nous sommes alors partis pour 4 jours de "trekking" avec un guide trés sympa. Nous nous attendions a de la marche mais au final nous avons fait du cheval, du minibus, et meme de la tyrolienne. Et un peu de rando bien sûr :-) La région de Chachapoyas s´appelle l´Amazonas, mais le rio amazonas ne passe pas par lá. C´est le debut de la region amazonienne mais les andes étant encore présentes cela donne des montagnes de moyennes altitudes (2000-3000m) couvertes de forêts denses. Parfait pour notre soif de verdure!
La région est pleine de sites archeologiques du peuple Chachapoya, ce qu´il en reste sont surtout des sarcophages perchés a flan de falaise, diverses tombes et des rests d´habitations des Chachapoyas. L´accés a certaine ruines n´etaient pas franchement aisée et le guide y allait a la machette. Qui dit foret dense pleine de palmiers, de lianes et de brommelia (?) dit également tarentule. Vous imaginez ma tête quand je me suis retrouvée nez a nez avec une belle araignëe poilue au milieu du chemin...
Aujourdh´hui le dernier jour de la rando nous avons visité le site de Kuelap, une ville fortifiée remplie de maison circulaire et perchée sur un sommet. Le guide avait eu la bonne idée de nous faire demarrer des 5h du mat pour pouvoir observer les colibris tranquillement a l´aube.
La journée a cheval (ou plutot mule pour nous car Leo avait precisé que j´aimais bien les anes) etait assez epique: l´ane de Leo qui faisait des ruades, le mien qui glissait sur les rochers glissants (il a plu lápres midi), on s´est fait des frayeurs!
Aujourd´hui nous avons fait une visite chez un medecin peruvien car jái depuis la baignade en mer des petits pustules sur les bras et les mains. Je pensais a une infection parasitaire ou bacterienne mais le medecin m´affirme que c´est une dermatite allergique! Il voulais me donner de la cortisone intraveineuse ce que j´ai refusé. Vous comprenez que je reste sceptique quant au diagnosique...
Les jours a venir nous allons nous rendre en Equateur pour arriver a Quito ou nous prenons l´avion jeudi prochain. Deja la fin!!

---

Andra försöket att surfa gick inte riktigt lika bra som det andra. Vi skyller på mycket högre vågor och lite sämre instruktörer. Vi tog till slut första möjliga buss som under natten tog oss norrut till Chachapoyas. Denna destination valdes genom att efter att titta på kartan lokaliserat ett ställe med gröna berg och fornlämningar. Vi hade förberett lämplig argentur för vandringsturer på vår ankomst. Vi anlände vid halv sex, inväntade att första frukostställe öppnande och efter frukost innehållandes riktigt god Tamal gav vi oss ut mot fyra dagar "Trekking".

Första dagen bil samt några kilometer vandring för att titta på sarkofager och mausuleum byggda på klippavsatser i bergen. Där avstats saknas har man byggt avsatser manuellt. Gravfrid gäller inte här och guiden plockade upp benbitar ur sarkofagerna för att visa oss vilka stora människor lagts till vila här. Under dagen passerades också ett "museum" med två mumier. Inklämda i ett vardagsrumsvitrinskåp typ. På kvällen inkvarterades vi i en stuga vid ett fantastiskt vackert delta.

Andra dagen. Vandring. Uppför en hel del. Väl på hög höjd viker vi av från stigen rakt in i den snåriga molnskogen. Hör traskar vi rakt in i lämningarna från en stad byggd av urspungsfolket Chachapoyas. På berget och i branterna har de kontruerat runda avsatser för sina runda koniska hus. Varje hus har en brunn i mitten där de döda begravdes. Man känner sig lite äventyrlig där man traskar omkring i ruiner genomvuxna med träd täkta av mossor, lianer och orkidéer och där guiden plockar upp benknotor ur var och varannan håla. Under dagen fick vi också äran att hälsa på två tarantellor, en av molnskogens hemskare invånare. Efter nedstigningen var jag lagom trött i knäna. Vi logerade i en liten by vid namn Congon. Vid ankomsten serverades kaffe och popcorn från gården. Vi fick också en liten överraskning då det visar sig att de har marsvin i köket. De föds upp under spisen och flyttas sedan upp en våning när de ska tillagas. På gården bodde också en gigantisk boxer vid namn Bijou, som nästan knuffade omkull folk när han gosade. Han var också bästa kompis med en katt som tvättade hans nos och trampade på honom.

Tredje dagen var det dags att hoppa upp på hästryggen. Jag hade dock råkat klämma ur mig att Laurene hellre ville rida på en åasna. Så det blev mulor för oss. Min var så obekväm att jag bytte halvvägs. Det var dumt för Laurenes ville inte gå och det blev ett smärre skådespel då åasnestackarn försökte sparka guiderna som manade på honom. Mycket stigning blev det med hästarna och ibland kände man sig orolig vid snäva passager på bergsryggarna.

Fjärde dagen (idag) blev det åter bilfärd, trekking delux ;). Tidigt upp på Kuelap. Lämningarna av en stad på strax över 3000m. Lite större och lite mindre turister än Machu Pichu. Känns som slumpen valde bra resmål åt oss. Där uppe blev det mer benknotor, kolibris och fantastisk utsikt. Åter från Kuelap åt vi en gigantiskt frukost med öring, pommes, stekta bananer och sallad.

Nu har vi tagit in på hotell och ska snart börja undersöka hur vi ska ta oss till Ecuador. Resan dit börjar i morgon bitti.

Fast i solen / Trujillo

Efter en 10 timmar lång natt ombord på buss rullandes på grusväg kom vi fram till La Paz. Staden som sträcker sig mellan 2500 och 4000 meter över havet. Staden är belägen i en dal som bryter sig ner i Altiplano vilket gör att luften är tunn och gatorna branta.

På lördagen beslutade regeringen att sänka den Bolivianska subventionen av petroleum vilket ledde till en prishöjning av soppan på typ 75%. I staden sågs en ökad närvaro av väntande kravallpolis och vädret var faktiskt ingen höjdare. Så på onsdagen tog vi taxin mot flygplatsen. Taxichaffisen visste såklart ingenting om att motorvägen var blockerad av demostrationer så vi såg framför oss vårt flyg fara utan oss men via branta och snirkliga vägar tog vi oss fram i god tid.

Efter ett hopp via Lima tog vi in på ett av den tämligen värdelösa "Insight guides" rekomenderade bed and breakfast i Trujillo. Vi har köpt en lonely planet nu... På torsdagen spanade vi in staden och dess vackra byggnader från kolonialtiden för att på kvällen ta en första lektion i vågsurfning i Huanchaco. Det gick över förväntan. Fredagen proppade vi full med arkeologi innan nyåret skulle firas. Vi köpte den dyraste flaska "Champan" vi hittade till detta ändamål.

Nu sitter vi lite fast i Trujillo. Här finns inte så mycket att göra och det mesta ligger i vila under helgen. Vi inväntar nu bussen vidare på måndag. På schemat står ett museum, mer surf och stek på stranden.

---

Apres un long voyage en bus sur des pistes bourrees d´ornieres nous sommes arrivés a La Paz tot le matin. La ville est située dans une vallée a environ 3500m d'altitude mais s'étale sur les hauteurs environnantes a plus de 4000m. Impressionant! La circulation est chaotique, les rues sont raides (ce qui n´aide pas quand on est déja un peu essoufle par l'altitude). Ici les femmes portent une tenue particuliere: une large jupe a volant, un poncho pour transporter tout ce qui peut se vendre sur le marché (foetus de lamas sechés compris) et surtout un chapeau melon! Nous visitons la ville, le musee de la Coca (qui nous a bien aidée pour combattre le mal d´altitude) et rencontrons de nouveau les francais de notre tour de Tupiza! Ils nónt pas pu prendre leur avion pour la jungle pour cause de pluie. Entre temps le gouvernement a decide de reduire les subventions pour l'essence, ce qui augmente les prix des quasiment 75%. Des manifs se preparent et sentant le vent tourner (et la pluie) nous decidons de partir pour le Perou avec un vol Lapaz-Trujillo via Lima.

Trujillo est une jolie ville de la cote nord aux maisons tres colorés et dárchitecture coloniale. Le perou de Trujillo nous parait bien plus aisé que la Bolivie, les gens parlent souvent en anglais et se préoccupe plus de leur mauvais cholesterol que des manifs a venir. Tout pres, a Huanchaco, nous prenons notre premere lecon de surf. Ici les vagues sont lonnngues! Apres quelques essais, nous tenons sur la planche! (enfin surtout Leo)

Nous avons passé le nouvel an a Huanchaco avec deux ecossais en tour du monde et profité de l'animation de de la cote, quoique assez calme par rapport a ce qu'on nous avait raconté.
Lundi nous allons prende le bus pour Chachapoyas, dans les montagnes a l´est de Trujillo et faire quelques jours de rando. Apres nous reste quelques jours pour arriver en Equateur...

Si vous cliquez sur le diaporama a droite, vous pouvez voir les photos telechargées sur Flickr...

Feliz años para todos!