Dans le train pour Varanasi un voyageur marocain nout raconte que les trains dans la vallée du gange ont beaucoup de retard, à cause du brouillard. La brume n'est pas tellement un probleme dans nos contrées mais ici le conducteur doit pouvoir voir les feux signaletiques (et puis il y a les vaches sur la voie, pour changer!), et bien ca n'a pas loupé à l'heure ou nous devions arriver en gare, nous sommes arrivés à Allahdabad, à mi-chemin!
mardi 27 décembre 2011
Fast forward
Vi har släpat lite i publiceringen av inlägg så detta blir ett litet komma-ikapp-inlägg.
Från Varanasi tog vi alltså flyget via Dehli till Chennai. På julafton tog vi det hotell vi fick, det blev ett mycket bra sådant. Första gången sedan avresan vi sovit i en säng med både lakan både på madrass och täcke. Vi intog en julfrukost i form av buffé, endast indiskt innehåll och kastade oss sedan vidare ut på resan och tog oss till Mamallapuram. Detta är ett turistställe både för västerlänningar och indier. Vi huserar i den västerländska delen av byn där gatorna är fyllda med stor del vita kvinnor och av dessa många fransyskor. Kontrasten från Varanasi är enorm. Det är varmt, säljarna är inte i attackläge och det vi lärt oss var indisk mat i norr finns inte på menyn längre.
Vi försöker varva ner nu. Hänga lite på stranden. Dricka någon öhl. Äta fisk och skaldjur. Titta mindre på tempel.
Vi har börjat förboka resor framöver för att undvika trassel med tågen. Imorgon bär det troligtvis av mot Auroville. Här huserar många kulturer från världens alla hörn och försöker leva ekonomiskt oberoende och ekologiskt neutralt. Besökare uppmuntras delta i vardagen så förhoppningsvis har de någon dator jag kan fixa.
Varanasi
Tåget till Varanasi var försenat. Sisådär 5 timmar. I Indien har man andra problem på järnvägen på vintern än is, nämligen dimma. Tjock dimma innebär att lokföraren inte kan se ljussignalerna och tåget stannar för att vänta på bättre tider. Väl framme tog en gubbe emot oss på den ofantligt fullsmockade perongen och guidade oss genom stationen till en rickshaw, som sedan tog oss till hotellet. Gubben själv följde inte med, han hade fler kunder att leverera, troligtvis till olika hotell runtom i dödens stad.
jeudi 22 décembre 2011
dimanche 18 décembre 2011
Indian Railways
Något som vi fått prova på under resan är den indiska järnvägen. Detta är det som har varit och kommer att fortsätta vara problematiskt. Huvudkruxet är att indierna resan ordentligt mycket. Och det finns ordentligt med indier. Så Indian Railways har en något större utmaning än stackars SJ. Som säkert i skrivande stund har problem med årets överraskning, snön.
vendredi 16 décembre 2011
Agra
Notre trajet de Bundi à Agra s'est montré semmé d'embuches et pendant un court instant nous avons presque douté, à nous demander si aller jusqu'á Agra pour voir le Taj Mahal etait bien indispensable. Nos billets "waiting list" etait un coup de poker...qui n'a pas marché. En instant nous avons imaginé de malgŕe tout monter a bord du train et rester debout etre deux wagons 2eme classe avec 20 autres personnes, mais au bout de 30secondes cela ne nous a pas parru survivable pour nous occidentaux inverterés. Nous sommes donc restés coincés à Kota, quelle ville calamiteuse: les rickshaws vous tombent dessus et ne vous lachent plus, les enfants vous accrochent pour mendier, les restos crades, la ville elle meme est noyée d'un trafic infernal...Autant vous dire que le moral n'etait pas au top! Leo qui aime le suspense et le risque m'a convaincu de retenter notre chance de waiting list au prochain train et là, Bingo! On quittait enfin ce trou horrible.
On s'etait préparé mentalement à Agra avec ces rickshaws insupportables, les arnaques etc, surtout aprés qu'un voyageur allemand nous ait dit "Agra ist Hölle"
Mais finalement Kota c'etait pire et Agra c'est plutot sympa. Pour se remettre de notre galere de Kota on a craqué sur une belle chambre d'hotel (vu qu'on est a Agra on a droit au sol en marbre) et ce matin, levés trés tôt nous sommes allés voir le fameux mausolé. Mis en valeur par un grand parc, on ne se doute de rien quand on appercoit le marbre blanc du taj à travers la grande porte du l'entrée sud, tout à coup sa grandeur apparait, tout simplement magnifique. Et enorme. Ca valait le coup, quand meme.
Ja. Det hade kunnat bli så att vi hoppade över Agra. Vårt spel med "Waiting list" gick åt skogen. Vi avancerade 15 platser i listan över natten. Valet blev, stå 6 timmar i andra klass eller att avboka och hitta andra alternativ. Vi tog det senare. Tack vare en terminal i bokningshallen hittade jag den optimala biljetten 6 timmar senare, även denna "waiting list". Tills dess satt vi fast i Kota i 6 timmar. Ingen kan engelska, staden är enormt smutsig, såsom dess restauranger. Men vi kom med tåget. Vi kom fram lite senare än planerat till Agra, som inte alls verkade vara det "Hölle" som tysken pratade om. Eftet att åkt vilse med en rickshaw som inte kunde engelska tog vi oss i säng inför Taj Mahal.
Taj Mahal. Det är stort. Riktigt stort. Riktigt massivt. Jag är imponerad. Jag var inställd på att i bloggen skriva "check" men det är värt mer än så. Det kommer nog att ta ett tag att smälta. Förutom le Taj gjorde vi även Agra Fort. Fantastiskt, fullt av turister. Vi gillar Bundi fort bättre, om än mindre restaurerat fick man utforska det i fred. Men två världsarv på en dag, det är dubbelcheck!
lundi 12 décembre 2011
Decouvertes a Bundi
Voila, notre sejour a Bundi approche a sa fin. Des choses a decouvrir il n'en reste presque plus et mais nous restons en chasse de coins sympas. Les derniers jours on a decouvert le fort, un labyrinth de salles. Le palace, ou on pouvait seulement visiter quelques salles, par contre elles offraient des traces de decoration et peinture sur les arches et murs. Nous pouvions bien nous imaginer comment les festivités de Maharadja se deroulaient a l'epoque, comme la chasse au tigre et le combat d' elephant et de cheval. Le soir on a deguste le poulet de notre hote sur le toit en discutant avec un franco-japonais et un couple allemand pendant que la lune se cachait derrier la terre. Le lendemain on a loue des velos et fait une petit escapade dans les environs. Leo a fait deux accidents dans la circulation infernale. Mais rassurez vous, sans gravité! Sans doute du au fait que tous les chauffeurs etaient occupé à regarder Laurene. Heureusement qu' on n'a pas loue une moto. Aujourdhui journee sans obligations. On a fait quelques photos sur le marche et essaye de comprendre mieux combien les vendeurs rajoutent parce qu' on est des touristes. Le resultat est qu'on paie (ou les vendeur propose) probablement entre 2 et 5 fois plus que les locaux. Comme on gagne 20 fois plus et beacoup grace a l'exploitation des indiens, c'est pas vraiment irraisonable.
Demain on prend, peut etre, si le systeme "waiting list" joue pour nous, le train de Kota a Agra.
Upptäckter i Bundi
Bundi blir bara bättre och bättre. Första dagen blev bara några praktiska saker avklarade såsom "incheckning" hos en familj i staden, mat i hursmors "restaurang", internetcheck och även lite vila.
Människor här är väldigt trevliga. När man går efter gatorna hälsar många och frågar hur man mår. Någon frågar om man vill komma in i deras butik, på ett vänligt sätt, aldrig påstridigt. Barn kommer fram och räcker fram handen, inte med handflatan uppåt för att tigga utan för att hälsa. Indierna tycker det är väldigt spännande med Laurenes hår och det är tydligt att då hon bär sjal är det mycket lugnare.
Alla intryck vi får när vi går efter gatorn är fortfarande uttröttande för våra arma västerländska monotona hjärnor. Varje steg kan innebära en ny lukt. Hela palletten finns i staden. Kryddor, curry, cummin, nylagad mat, friterat, kokt, stekt, frukter, grönsaker, blommor. Vägen kantas av alla "shops". Workshops, chai-shops, repair-shops, laundry-shops. Var sak har sin shop. Allt är öppet. Man ser män som syr, män som väver, kvarnar som dundrar. Snickare, mekaniker, konstnärer. Koncentrationen delas mellan lukter, synintryck och trafiken. Trafikstockning bakom en ko är lika vanligt som bakom en cykel. Det tutas, ibland lite väl mycket. Kor, getter, får, hundar och grisar delar gatorna med människorna. Avgaserna bryter igenom lukten doften av mat. Det kommer en släng av kobajs-lukt och ibland kanske bara sopor och väldigt sällan urin. Nästa steg luktar det gott igen.
Andra dagen tog vi itu med det lokala världsarvet. Palatset och fortet. Fortet är stort, fullt med apor och saknar fullständigt information av vad som kan vara farligt eller inte. Aporna vet dock hur en träkäpp fungerar och med en sådan i handen håller de sig undan. Vi försöker utforska hela den inre delen av fortet men blir varnade av en guide att vi ska undvika att gå vilse eller ramla ner i något hål. Laurene känner sig som Prince of Persia medans mina tankar går till Lara Croft.
Palatset är minst lika stort. Här finns avspärrningar och bara en bråkdel är tillgänglig. Väggarna bär spår av forna tiders storhet med utsmyckningar i form av målningar och sniderier i stenen. Ett rum är inte exponerat av solen och väl bevarat. Väggarna bär på historier om hjältar till häst och till elephant som kämpar mot fiender och bevingade tigrar. Kvinnorna stoltserar med sin skönhet. Staden har också en lokal hjältinna, Hadee Rani, som när fienden avkrävde henne en trofé högg av sitt eget huvud för att motivera sin man, kungen, att vinna kriget. Vilket han gjorde.
På kvällen åt vi husmors kyckling. Helt fantastiskt. Det finns ingen större anledning att uppsöka någon annan restaurang. Kycklingen fick vi beställa på morgonen eftersom den behövde inhandlas på marknaden under dagen. Det blev lite av ett avbrott i den annars vädligt gryt-dominerade indiska kosten.
Tredje dagen hyrde vi cyklar och åkte ut en sväng utanför staden. Vid en vattenreservoar strax utanför murarna hittar vi Sukh Mahal. Kärlekspalatset. Legenden säger att det finns en tunnel under jord från palatset så maharadjan i hemlighet kunde träffa sina älskarinnor. Nästa anhalt var kyrkogården. Här blir vi motad i grind av en man som med teckenspråk försöker förklara något. Vi fattar ingenting utan går förbi honom i tron att han vill ha pengar. När vi kommer in ser vi på håll hur röken stiger från ett bål och inser att det är begravning. Vi kommunicerar ytterligare med mannen och han tyker det är ok om vi bara stannar i vårt hörn. Så vi spanar in templen där och trampar sedan vidare. Mot "Monkey Temple" går färden. En gammal man hjälper oss att hitta genom tempelruiner där endast väggar och det fortfarande fungerande poolerna endast finns kvar. Framme vid templet är det fullt med apor. Eftersom det handlar om apguden så matas aporna och håller sig här. Så länge vi håller oss nära mannen med käppen går allt bra men när vi hamnar lite efter blir ett himla liv. Det gick bra. Vi köper en chai, bråkar lite om priset som dubbleras när vi väl betalat, blir fotograferade av några ungdomar och åker sedan vidare hemåt innan mannen blir alltför hög på sin nytända joint.
På eftermiddagen slappar vi på en restaurang vid en konstgjord sjö. och planerar inför resan vidare. Idag har vi köpt biljetter. Vi kommer att prova vad "waiting list" på tåget egentligen innebär. Om det funkar är vi imorgon i Agra. Checkar in och köper biljetter till Taj Mahal. Om inte, ja då kanske vi till och med hoppar över Taj Mahal.
Häromdagen satt vi och njöt av mat och månförmärkelse på gästhusets tak. Appropå våra planer att åka till Agra reagerade en av tyskarna vi hade till sällskap och utbrast:
- Agra ist Hölle!
samedi 10 décembre 2011
Mumbai - Bundi
Vi tog risken att gå på film. En två och en halv timme lång indisk biografi vid namn "The Dirty Picture". Mycket spännande att se en film på ett språk som man inte förstår. Men eftersom det var bollywood-style somnade vi inte! Det var ordning i salongen, men publiken var inte sen att skratta applådera eller sjunga med när det passade sig. Före filmen spelades nationalsången varvid samtliga i salen ställde sig i givakt och sjöng med. Någon enstaka turist satt kvar, men vi hakade på alla andra, även om vi undvek att försöka sjunga med.
Sista dagen i Mumbai blev lite duttig. Vi spanade in Victoria Station, check. Gick på en bazaar där vi köpte lite praktiska saker och bananer. Och varför köper vi just bananer i Indien? Vi blev säkert lurade om vart annat på marknaden eftersom vi inte har en susning av vad saker egentligen kostar.
Efter marknaden var målet ett jainistiskt tempel. Kort sagt kan man säga att jainister tycker att man inte ska döda några typer av djur över huvudtaget. Dessutom äter de inte lök. Inte djur heller. På vägen dit åkte vi förbi viken/stranden som gav Mumbai dess portugisiska namn Bombay en gång i tiden. Vackra viken helt enkelt. Hittade en lunchrestaurang som servade svarta linser, underbart gott.
På kvällen hoppade vi på tåget. Ungefär samma standard som andra klass sovvagn i Sverige. Matservering på platsen dessutom. Delade kupe med en ingenjör som jobbat lite varstans i världen. Väl i Kota blev Laurene riktigt less på alla taxi/rickshaw-chaffissar som är på oss hela tiden. Hoppade på en skumpig buss mot Bundi. I Bundi bad Laurene rickshaw-killarna att fara och flyga.
Nu är vi "lilla byn" Bundi. Vi får se vad som finns att göra här. En viss tanke finns att vi ska varva ner lite.
Internet finns men är smärtsamt långsamt. Urvalet av bilder kommer att kunna vara lite tunnt.
Nous voilà á Bundi, dans le guide décrit comme un petit village de seulement 19000 habitants. Ils devaient être tous dehors dans la rue ce soir quand nous nous sommes promenés, car c'etait bondé et pas si petit que ca! Ici surtout des motos et des vaches. Nous nous sommes arretés dans le premier gite venu, fatigués apres notre nuit dans le train (quoique bonne, mais le sommeil en trajet est toujours assez superficiel surtout avec les "chai, chai!" du vendeur qui passe sans se lasser dans les wagons et la clim qui vrombit au dessus de nos têtes) La famille qui habite ici nous a accueilli tres chaleureusement, ils sont incroyables ces indiens, toujours le sourire! Nous avons appreciés la vue de la terasse sur le toit. Ville bleue et ocre/jaune, des pointes de temples ici et lá, des petites taches de couleurs qui volent dans le ciel bleu, ce sont des adultes qui jouent au cervolant ici. Leo me montre un lezard geant sur le mur d'en face, assez effrayant. A peine le temps de se retourner qu'apparait un singe de taille assez impressionante sur l'escalier de la terrasse. On comprend le pourquoi du baton adossé au mur, mais le singe tourne les talons de lui meme et disparait. Des singes il y a en partout ici, la ville est leur terrain de jeu (et garde manger).
Notre chambre est tres migonne, on a meme droit à une statue de Parvati (ou Laksmi ou encore Shiva androgyne?) (je ne suis pas encore tres calée en dieux) et Leo a soupiré de soulagement devant le western toilet.
Sista dagen i Mumbai blev lite duttig. Vi spanade in Victoria Station, check. Gick på en bazaar där vi köpte lite praktiska saker och bananer. Och varför köper vi just bananer i Indien? Vi blev säkert lurade om vart annat på marknaden eftersom vi inte har en susning av vad saker egentligen kostar.
Efter marknaden var målet ett jainistiskt tempel. Kort sagt kan man säga att jainister tycker att man inte ska döda några typer av djur över huvudtaget. Dessutom äter de inte lök. Inte djur heller. På vägen dit åkte vi förbi viken/stranden som gav Mumbai dess portugisiska namn Bombay en gång i tiden. Vackra viken helt enkelt. Hittade en lunchrestaurang som servade svarta linser, underbart gott.
På kvällen hoppade vi på tåget. Ungefär samma standard som andra klass sovvagn i Sverige. Matservering på platsen dessutom. Delade kupe med en ingenjör som jobbat lite varstans i världen. Väl i Kota blev Laurene riktigt less på alla taxi/rickshaw-chaffissar som är på oss hela tiden. Hoppade på en skumpig buss mot Bundi. I Bundi bad Laurene rickshaw-killarna att fara och flyga.
Nu är vi "lilla byn" Bundi. Vi får se vad som finns att göra här. En viss tanke finns att vi ska varva ner lite.
Internet finns men är smärtsamt långsamt. Urvalet av bilder kommer att kunna vara lite tunnt.
Nous voilà á Bundi, dans le guide décrit comme un petit village de seulement 19000 habitants. Ils devaient être tous dehors dans la rue ce soir quand nous nous sommes promenés, car c'etait bondé et pas si petit que ca! Ici surtout des motos et des vaches. Nous nous sommes arretés dans le premier gite venu, fatigués apres notre nuit dans le train (quoique bonne, mais le sommeil en trajet est toujours assez superficiel surtout avec les "chai, chai!" du vendeur qui passe sans se lasser dans les wagons et la clim qui vrombit au dessus de nos têtes) La famille qui habite ici nous a accueilli tres chaleureusement, ils sont incroyables ces indiens, toujours le sourire! Nous avons appreciés la vue de la terasse sur le toit. Ville bleue et ocre/jaune, des pointes de temples ici et lá, des petites taches de couleurs qui volent dans le ciel bleu, ce sont des adultes qui jouent au cervolant ici. Leo me montre un lezard geant sur le mur d'en face, assez effrayant. A peine le temps de se retourner qu'apparait un singe de taille assez impressionante sur l'escalier de la terrasse. On comprend le pourquoi du baton adossé au mur, mais le singe tourne les talons de lui meme et disparait. Des singes il y a en partout ici, la ville est leur terrain de jeu (et garde manger).
Notre chambre est tres migonne, on a meme droit à une statue de Parvati (ou Laksmi ou encore Shiva androgyne?) (je ne suis pas encore tres calée en dieux) et Leo a soupiré de soulagement devant le western toilet.
jeudi 8 décembre 2011
Leaving Bombay
Nä. Numera heter det Mumbai. Den nyfikne får fråga google.
Nu är det tre nätter sedan vi landade och det är svårt att sätta ord på alla stora och små intryck vi fått. Det första som händer, på flygplatsen är att vi får direktkontakt med den mindre stabila strömförsörjningen i landet. Med ojämna mellanrum stannar bagagebandet. Laurene konstarerar snabbt att lamporna på flygplatsen blinkar då detta inträffar. Uppenbarligen små strömavbrott som slår ut maskinen med jämna mellanrum.
Staden är täckt av smog. Taxin går genom slum, motorvägar, hög och låg hastighet. Vi ser matlagning över öppen eld i stora stålkrus efter vägarna. Djur och människor sover näst intill ute på motorvägen. Genom smogen kan ljusen från höghus skymtas någonstans i fjärran.
Så kommer vi fram till hotellet. Provar AC:n som dundrar alldeles för mycket. Lägger oss och sover i värmen.
Vi har under de senaste dagarna kämpat för att få en s.k. "Emergency ticket" enligt system "Tatkal" för att ta oss vidare. Tåget är tydligen fullbokade sedan länge runt Jul (?). Vi har hunnit spana in staden, med dess extremt varierande samhällsklasser. Gate of India, check. Maten är härlig, inte särskilt stark faktiskt och har inte gjort oss varken besvikna eller magsjuka ännu. Igår tog vi båten till Elephanta Island för att titta på tempel inhuggna i berget. På vägen fick vi smaka på Indiers vänliga och för oss europeer påträngande nyfikenhet. Jag träffade en "kompis" på båten och vi blev fotograferade både i grupp och ensamma av Indier. I början roligt men efter ett tag rätt så påfrestande.
Idag ska vi på marknad, kika på några världsarv och hoppa på tåget som tar oss norrut mot Kota och sedan Bundi. En by. Där finns troligtvis inget internet och telefonen fungerar inte ens i Mumbai. Så det kan dröja till nästa inlägg.
OBS för vårdcentralskollegor: ser ni på bilderna en bild på vår tågbiljett. Till höger kan man se tydliga förebyggande meddelanden från hälsoministeriet "30min motion dagligen motverkar diabetes" och på baksidan: "stop smoke to stop tbc!". En idé kanske för SJ?
-------------------------------------------
Voilà 4 jours que nous avons atteris à Mumbai. Difficile de mettre des mots sur toutes les impressions viuselles, auditives et surtout olfactives de la ville! Du relent d'ordure, au odeurs agreables d'epices, de pafums puis d'animaux...D'abord le choc de la chaleur à la sortie de l'aeroport, puis le smog. Suffucant au depart. Le taxi qui nous amene jusqu'à l'hotel traverse des zones d'habitations de bric et de broc, des grosses marmites sur des feux sur les trotoire fument, pas etonnant pour le brouillard. Le premier choc passé, on commence à apprecier notre quartier, on a choisi facile pour commencer, au milieu du centre touristique, derriere le Taj mahal hotel. Hier nous sommes partis prendre l'air frais aux iles Elefantas voir un temple de Shiva. Surtout des indiens sur le bateau et pendant que nous prenions des photos de Shiva les indiens prenaient des photos...de nous! Ils sont assez curieux/efrontés mais sympas au fond :-)
Hier nous avons crié au miracle quand nous avons obtenu notre billet de train pour Bundi, la guichetiere nous disait depuis le premier jour que tout etait plein a cause de noel (???) et tout a coup on obtient un billet d'"urgence"!
Donc ce soir, direction Bundi petite village on il n'y aura probablement pas d'internet.
Nu är det tre nätter sedan vi landade och det är svårt att sätta ord på alla stora och små intryck vi fått. Det första som händer, på flygplatsen är att vi får direktkontakt med den mindre stabila strömförsörjningen i landet. Med ojämna mellanrum stannar bagagebandet. Laurene konstarerar snabbt att lamporna på flygplatsen blinkar då detta inträffar. Uppenbarligen små strömavbrott som slår ut maskinen med jämna mellanrum.
Staden är täckt av smog. Taxin går genom slum, motorvägar, hög och låg hastighet. Vi ser matlagning över öppen eld i stora stålkrus efter vägarna. Djur och människor sover näst intill ute på motorvägen. Genom smogen kan ljusen från höghus skymtas någonstans i fjärran.
Så kommer vi fram till hotellet. Provar AC:n som dundrar alldeles för mycket. Lägger oss och sover i värmen.
Vi har under de senaste dagarna kämpat för att få en s.k. "Emergency ticket" enligt system "Tatkal" för att ta oss vidare. Tåget är tydligen fullbokade sedan länge runt Jul (?). Vi har hunnit spana in staden, med dess extremt varierande samhällsklasser. Gate of India, check. Maten är härlig, inte särskilt stark faktiskt och har inte gjort oss varken besvikna eller magsjuka ännu. Igår tog vi båten till Elephanta Island för att titta på tempel inhuggna i berget. På vägen fick vi smaka på Indiers vänliga och för oss europeer påträngande nyfikenhet. Jag träffade en "kompis" på båten och vi blev fotograferade både i grupp och ensamma av Indier. I början roligt men efter ett tag rätt så påfrestande.
Idag ska vi på marknad, kika på några världsarv och hoppa på tåget som tar oss norrut mot Kota och sedan Bundi. En by. Där finns troligtvis inget internet och telefonen fungerar inte ens i Mumbai. Så det kan dröja till nästa inlägg.
OBS för vårdcentralskollegor: ser ni på bilderna en bild på vår tågbiljett. Till höger kan man se tydliga förebyggande meddelanden från hälsoministeriet "30min motion dagligen motverkar diabetes" och på baksidan: "stop smoke to stop tbc!". En idé kanske för SJ?
-------------------------------------------
Voilà 4 jours que nous avons atteris à Mumbai. Difficile de mettre des mots sur toutes les impressions viuselles, auditives et surtout olfactives de la ville! Du relent d'ordure, au odeurs agreables d'epices, de pafums puis d'animaux...D'abord le choc de la chaleur à la sortie de l'aeroport, puis le smog. Suffucant au depart. Le taxi qui nous amene jusqu'à l'hotel traverse des zones d'habitations de bric et de broc, des grosses marmites sur des feux sur les trotoire fument, pas etonnant pour le brouillard. Le premier choc passé, on commence à apprecier notre quartier, on a choisi facile pour commencer, au milieu du centre touristique, derriere le Taj mahal hotel. Hier nous sommes partis prendre l'air frais aux iles Elefantas voir un temple de Shiva. Surtout des indiens sur le bateau et pendant que nous prenions des photos de Shiva les indiens prenaient des photos...de nous! Ils sont assez curieux/efrontés mais sympas au fond :-)
Hier nous avons crié au miracle quand nous avons obtenu notre billet de train pour Bundi, la guichetiere nous disait depuis le premier jour que tout etait plein a cause de noel (???) et tout a coup on obtient un billet d'"urgence"!
Donc ce soir, direction Bundi petite village on il n'y aura probablement pas d'internet.
Pagod
Pagoder pagoder så långt ögat kan se. Inte riktigt som vi tänkt oss. Som ni kan se är inte vädret det allra bästa heller. På sin höjd några grader och himlen släpper inte igenom någon sol.
På väg till första nattens härberge blev det en liten fikapaus, troligtvis lite oinplanderad. Då vi fick chansen att kika på pagod inklusive det inmurade träningsytan. Det serverades en god macka och något som kanske kan kallas kaffe. Men jag vet inte om det var så mycket koffein för jag var rätt grinig när vi väl kom fram.
Dock blev de två första nätterna mycket lätta eftersom värdparet var mycket trevliga och förstående. Deras lilla flicka och hennes mormor var också hemma och på sina godaste humör.
-----------------------------
Des pagodes à perte de vue, une forteresse, par vraiment ce qu'on s'etait imaginé...Et le temps n'etait pas au rendez-vous non plus!
L'hebergement etait par contre selon nos attentes et nos hotes tres sympathiques! Amanda & co on se revoit dans 2 mois!
vendredi 2 décembre 2011
Out-of-office
Till vardags IT-system jag tar om hand,
men nu befinner jag mig i främmande land.
En jul utan skinka och glögg så sant,
men istället kanske jag rider en elefant.
Ingen kan ha missat att jag gillar teknik
men det kommer aldrig att göra mig rik.
En spännande kultur lär jag finna
och se en del hoppas jag hinna.
curry, yoga och siden
njuter jag av den närmsta tiden.
Nu är jag borta hux flux
så prata med Gunnar om Pollux
På kvällen dricker jag kanske en och annan Signh'
och Petter tar hand om Roaming.
Att behöva åka hem kommer att kännas sorgset
men jag vet att Alex sköter om F-torget.
I februari är jag åter och försöker att komma till sans
tills vidare kan ni alltid vända er till Mikael ...ans.
men nu befinner jag mig i främmande land.
En jul utan skinka och glögg så sant,
men istället kanske jag rider en elefant.
Ingen kan ha missat att jag gillar teknik
men det kommer aldrig att göra mig rik.
En spännande kultur lär jag finna
och se en del hoppas jag hinna.
curry, yoga och siden
njuter jag av den närmsta tiden.
Nu är jag borta hux flux
så prata med Gunnar om Pollux
På kvällen dricker jag kanske en och annan Signh'
och Petter tar hand om Roaming.
Att behöva åka hem kommer att kännas sorgset
men jag vet att Alex sköter om F-torget.
I februari är jag åter och försöker att komma till sans
tills vidare kan ni alltid vända er till Mikael ...ans.
(Presque) prêts pour le départ!
C'est deux jour avant le départ que je me met à l'hindi, un peut tard me diriez vous! C'est aussi deux jours avant qu'on se retrouve, les travaux finis de justesse, avec un locataire!! Imprevu, mais c'est bien finalement. C'est un collegue à Leo qui a besoin dun nouveau logement d'urgence, une aubaine pour lui et pour nous on est contents pour nos plantes vertes. Et comme on se debrouille bien, c'est Amanda la soeur de Leo qui s'occupe de la voiture pendant notre voyage. On craignait de ne plus la retrouver sous une montagne de neige en rentrant en janvier, ca tombe bien.
Pour revenir à l'hindi, c'est un collegue à moi cette fois-ci, indien qui travaille dans un cabinet à Sundsvall qui m'a griffonné ces mots utiles (aurevoir dans le nord et aurevoir dans le sud)... Il va falloir s'y mettre pendant le trajet!
Ces dernieres semaines ont été assez intensives de part les travaux (ca y est la porte coulissante à vitres est bien placée dans la nouvelle cloison), par le travail ou il a fallu finir et raporter les choses en cours, par la préparation temps bien que mal du voyage. Ce qu'on a décidé pour le moment, c'est d'abord de passer 5 jours à Mumbai (Bombay). Ensuite nous prendrons le train jusqu'a Bundi, puis Agra, puis Orchaa puis Varanasi (Benares) avant Kolkata (Calcutta) d'ou nous prendrons probablement un vol pour Chennai (Madras) et le sud de l'inde. Vous pouvez constater que les noms ont changés, c'est peut-être ca l'inde qui nous attend, l'inde en changement.
Inscription à :
Articles (Atom)