Mumbai - Bundi

Vi tog risken att gå på film. En två och en halv timme lång indisk biografi vid namn "The Dirty Picture". Mycket spännande att se en film på ett språk som man inte förstår. Men eftersom det var bollywood-style somnade vi inte! Det var ordning i salongen, men publiken var inte sen att skratta applådera eller sjunga med när det passade sig. Före filmen spelades nationalsången varvid samtliga i salen ställde sig i givakt och sjöng med. Någon enstaka turist satt kvar, men vi hakade på alla andra, även om vi undvek att försöka sjunga med.

Sista dagen i Mumbai blev lite duttig. Vi spanade in Victoria Station, check. Gick på en bazaar där vi köpte lite praktiska saker och bananer. Och varför köper vi just bananer i Indien? Vi blev säkert lurade om vart annat på marknaden eftersom vi inte har en susning av vad saker egentligen kostar.

Efter marknaden var målet ett jainistiskt tempel. Kort sagt kan man säga att jainister tycker att man inte ska döda några typer av djur över huvudtaget. Dessutom äter de inte lök. Inte djur heller. På vägen dit åkte vi förbi viken/stranden som gav Mumbai dess portugisiska namn Bombay en gång i tiden. Vackra viken helt enkelt. Hittade en lunchrestaurang som servade svarta linser, underbart gott.

På kvällen hoppade vi på tåget. Ungefär samma standard som andra klass sovvagn i Sverige. Matservering på platsen dessutom. Delade kupe med en ingenjör som jobbat lite varstans i världen. Väl i Kota blev Laurene riktigt less på alla taxi/rickshaw-chaffissar som är på oss hela tiden. Hoppade på en skumpig buss mot Bundi. I Bundi bad Laurene rickshaw-killarna att fara och flyga.

Nu är vi "lilla byn" Bundi. Vi får se vad som finns att göra här. En viss tanke finns att vi ska varva ner lite.

Internet finns men är smärtsamt långsamt. Urvalet av bilder kommer att kunna vara lite tunnt.

---

Nous voilà á Bundi, dans le guide décrit comme un petit village de seulement 19000 habitants. Ils devaient être tous dehors dans la rue ce soir quand nous nous sommes promenés, car c'etait bondé et pas si petit que ca! Ici surtout des motos et des vaches. Nous nous sommes arretés dans le premier gite venu, fatigués apres notre nuit dans le train (quoique bonne, mais le sommeil en trajet est toujours assez superficiel surtout avec les "chai, chai!" du vendeur qui passe sans se lasser dans les wagons et la clim qui vrombit au dessus de nos têtes) La famille qui habite ici nous a accueilli tres chaleureusement, ils sont incroyables ces indiens, toujours le sourire! Nous avons appreciés la vue de la terasse sur le toit. Ville bleue et ocre/jaune, des pointes de temples ici et lá, des petites taches de couleurs qui volent dans le ciel bleu, ce sont des adultes qui jouent au cervolant ici. Leo me montre un lezard geant sur le mur d'en face, assez effrayant. A peine le temps de se retourner qu'apparait un singe de taille assez impressionante sur l'escalier de la terrasse. On comprend le pourquoi du baton adossé au mur, mais le singe tourne les talons de lui meme et disparait. Des singes il y a en partout ici, la ville est leur terrain de jeu (et garde manger).
Notre chambre est tres migonne, on a meme droit à une statue de Parvati (ou Laksmi ou encore Shiva androgyne?) (je ne suis pas encore tres calée en dieux) et Leo a soupiré de soulagement devant le western toilet.