Nä. Numera heter det Mumbai. Den nyfikne får fråga google.
Nu är det tre nätter sedan vi landade och det är svårt att sätta ord på alla stora och små intryck vi fått. Det första som händer, på flygplatsen är att vi får direktkontakt med den mindre stabila strömförsörjningen i landet. Med ojämna mellanrum stannar bagagebandet. Laurene konstarerar snabbt att lamporna på flygplatsen blinkar då detta inträffar. Uppenbarligen små strömavbrott som slår ut maskinen med jämna mellanrum.
Staden är täckt av smog. Taxin går genom slum, motorvägar, hög och låg hastighet. Vi ser matlagning över öppen eld i stora stålkrus efter vägarna. Djur och människor sover näst intill ute på motorvägen. Genom smogen kan ljusen från höghus skymtas någonstans i fjärran.
Så kommer vi fram till hotellet. Provar AC:n som dundrar alldeles för mycket. Lägger oss och sover i värmen.
Vi har under de senaste dagarna kämpat för att få en s.k. "Emergency ticket" enligt system "Tatkal" för att ta oss vidare. Tåget är tydligen fullbokade sedan länge runt Jul (?). Vi har hunnit spana in staden, med dess extremt varierande samhällsklasser. Gate of India, check. Maten är härlig, inte särskilt stark faktiskt och har inte gjort oss varken besvikna eller magsjuka ännu. Igår tog vi båten till Elephanta Island för att titta på tempel inhuggna i berget. På vägen fick vi smaka på Indiers vänliga och för oss europeer påträngande nyfikenhet. Jag träffade en "kompis" på båten och vi blev fotograferade både i grupp och ensamma av Indier. I början roligt men efter ett tag rätt så påfrestande.
Idag ska vi på marknad, kika på några världsarv och hoppa på tåget som tar oss norrut mot Kota och sedan Bundi. En by. Där finns troligtvis inget internet och telefonen fungerar inte ens i Mumbai. Så det kan dröja till nästa inlägg.
OBS för vårdcentralskollegor: ser ni på bilderna en bild på vår tågbiljett. Till höger kan man se tydliga förebyggande meddelanden från hälsoministeriet "30min motion dagligen motverkar diabetes" och på baksidan: "stop smoke to stop tbc!". En idé kanske för SJ?
-------------------------------------------
Voilà 4 jours que nous avons atteris à Mumbai. Difficile de mettre des mots sur toutes les impressions viuselles, auditives et surtout olfactives de la ville! Du relent d'ordure, au odeurs agreables d'epices, de pafums puis d'animaux...D'abord le choc de la chaleur à la sortie de l'aeroport, puis le smog. Suffucant au depart. Le taxi qui nous amene jusqu'à l'hotel traverse des zones d'habitations de bric et de broc, des grosses marmites sur des feux sur les trotoire fument, pas etonnant pour le brouillard. Le premier choc passé, on commence à apprecier notre quartier, on a choisi facile pour commencer, au milieu du centre touristique, derriere le Taj mahal hotel. Hier nous sommes partis prendre l'air frais aux iles Elefantas voir un temple de Shiva. Surtout des indiens sur le bateau et pendant que nous prenions des photos de Shiva les indiens prenaient des photos...de nous! Ils sont assez curieux/efrontés mais sympas au fond :-)
Hier nous avons crié au miracle quand nous avons obtenu notre billet de train pour Bundi, la guichetiere nous disait depuis le premier jour que tout etait plein a cause de noel (???) et tout a coup on obtient un billet d'"urgence"!
Donc ce soir, direction Bundi petite village on il n'y aura probablement pas d'internet.
Nu är det tre nätter sedan vi landade och det är svårt att sätta ord på alla stora och små intryck vi fått. Det första som händer, på flygplatsen är att vi får direktkontakt med den mindre stabila strömförsörjningen i landet. Med ojämna mellanrum stannar bagagebandet. Laurene konstarerar snabbt att lamporna på flygplatsen blinkar då detta inträffar. Uppenbarligen små strömavbrott som slår ut maskinen med jämna mellanrum.
Staden är täckt av smog. Taxin går genom slum, motorvägar, hög och låg hastighet. Vi ser matlagning över öppen eld i stora stålkrus efter vägarna. Djur och människor sover näst intill ute på motorvägen. Genom smogen kan ljusen från höghus skymtas någonstans i fjärran.
Så kommer vi fram till hotellet. Provar AC:n som dundrar alldeles för mycket. Lägger oss och sover i värmen.
Vi har under de senaste dagarna kämpat för att få en s.k. "Emergency ticket" enligt system "Tatkal" för att ta oss vidare. Tåget är tydligen fullbokade sedan länge runt Jul (?). Vi har hunnit spana in staden, med dess extremt varierande samhällsklasser. Gate of India, check. Maten är härlig, inte särskilt stark faktiskt och har inte gjort oss varken besvikna eller magsjuka ännu. Igår tog vi båten till Elephanta Island för att titta på tempel inhuggna i berget. På vägen fick vi smaka på Indiers vänliga och för oss europeer påträngande nyfikenhet. Jag träffade en "kompis" på båten och vi blev fotograferade både i grupp och ensamma av Indier. I början roligt men efter ett tag rätt så påfrestande.
Idag ska vi på marknad, kika på några världsarv och hoppa på tåget som tar oss norrut mot Kota och sedan Bundi. En by. Där finns troligtvis inget internet och telefonen fungerar inte ens i Mumbai. Så det kan dröja till nästa inlägg.
OBS för vårdcentralskollegor: ser ni på bilderna en bild på vår tågbiljett. Till höger kan man se tydliga förebyggande meddelanden från hälsoministeriet "30min motion dagligen motverkar diabetes" och på baksidan: "stop smoke to stop tbc!". En idé kanske för SJ?
-------------------------------------------
Voilà 4 jours que nous avons atteris à Mumbai. Difficile de mettre des mots sur toutes les impressions viuselles, auditives et surtout olfactives de la ville! Du relent d'ordure, au odeurs agreables d'epices, de pafums puis d'animaux...D'abord le choc de la chaleur à la sortie de l'aeroport, puis le smog. Suffucant au depart. Le taxi qui nous amene jusqu'à l'hotel traverse des zones d'habitations de bric et de broc, des grosses marmites sur des feux sur les trotoire fument, pas etonnant pour le brouillard. Le premier choc passé, on commence à apprecier notre quartier, on a choisi facile pour commencer, au milieu du centre touristique, derriere le Taj mahal hotel. Hier nous sommes partis prendre l'air frais aux iles Elefantas voir un temple de Shiva. Surtout des indiens sur le bateau et pendant que nous prenions des photos de Shiva les indiens prenaient des photos...de nous! Ils sont assez curieux/efrontés mais sympas au fond :-)
Hier nous avons crié au miracle quand nous avons obtenu notre billet de train pour Bundi, la guichetiere nous disait depuis le premier jour que tout etait plein a cause de noel (???) et tout a coup on obtient un billet d'"urgence"!
Donc ce soir, direction Bundi petite village on il n'y aura probablement pas d'internet.
Je crois que c'est ça qui est difficile pour nous les Européens...une façon de raisonner complètement différente, des habitudes de vie autres...c'est vrai ce que tu disais par rapport à l'Amérique du Sud, c'était facile car comparable même si très différent...
RépondreSupprimerEn Amérique du sud, nous retrouvons en partie l'Europe car de nombreux fonctionnements et institutions ont tout simplement été transposés par la population d'origine européenne... au point de confiner les civilisations autochtones
RépondreSupprimerEn Inde rien de tel, la civilisation indienne s'est maintenue....Du coup, pour un européeen, le décalage n'est pas qu'horaire... Pourtant, dans mon souvenir, après un temps d'adaptation, si d'une certaine façon tout continuait de me paraître étrange, paradoxalement cela ne me semblait pas totalement étranger...