Flera gånger tidigare under resan har vi stött på andra resenärer som berättat om sina erfarenheter av städer vi ska till och inte. Däribland Fort Kochi, uttalas [kååtjää] på franska och som inte skall beblandas med Kochi självt. Och endast positiva erfarenheter mötte vi. Och vi förstår dem!
Fort Kochi ligger på spetsen av en halvö som sträcker sig norrut längs med kusten. Närmre fastlandet ligger själva Kochi och på andra sidan viken ligger Ernakulam. På kartan kan man tänka sig att området skulle kunna likna Stockholm. Dock är vattenytorna större och det bor mer människor här.
Fort Kochi är ursprungligen portugisisk koloni grundad av Vasco da Gama som sedan gått igenom styre av flera andra kolonialmakter. Här handlades värdefulla kryddor som odlas i Indien och byggdes krigsfartyg till kolonialmakternas flottor. Idag är har det blivit en turistbubbla. I Fort Kochi bor bara rika Indier och på gatorna syns bara västerländska turister. Det är lugnt, rent och trafiken rullar bara på några få gator. Som vanligt i Kerala är försäljare och chaufförer mindre aggressiva. Här finns möjligheter till Yoga, Kathakali eller att sitta på ett helt vanligt västerländsk kaffe. Perfekt?! Nåväl, det finns några små nackdelar. Priserna är högre för teater och yoga, vilket inte spelar någon större roll. Tråkigt är dock att maten i de otaliga restaurangerna är okryddade. T.o.m. om man ber om spicy så finns inte hettan där. Vid påpekande vid restaurangen fick vi det uppenbara svaret; om vi kryddar så äter inte turisterna.
Med turisternas pengar kommer stora möjligheter. Bl.a. hittade vi en restaurang med näst intill västerländska priser. Men maten var också därefter och även hettan var där den skulle! Teatrarna i området har dagliga föreställningar i Kathakali, Keraliansk klassisk teater, musik och dans. Vilket gör det mycket lätt att utan planer ta del av kulturen.
Något som vi inte förstår själva ännu är att även om det är lugnt, skönt, rent, enkelt och allt det där man vill ha och behöver på semestern så längtar vi tillbaka till det "riktiga" Indien. Så då tar man färgan 20 minuter till Ernakulam. När man kliver av får man den ordinarie chocken med Indien rakt i nyllet. Allt det jobbiga med trafik, människor och skräp. Och allt det härliga med intryck, människor och mångfald. Vi trasslade oss genom en gigantisk marknad med solen som kompass för att ta oss till Seematti. Fem våningar kläder och textilier. Prislappen ökar med varje trappsteg. På bottenvåningen "ready-made" kvinnokläder av enklare slag i nivå med H&M. Sedan herrkläder, dam- och herrkläder för fest. Sedan finare Saarees och tyg. Och sist riktigt fina tyger. Och när vi talar utbud av tyg i denna butik är det inte av denna värld. Jag vet åtminstone en i familjen som skulle ha svårt att hålla pulsen nere. Välj typ, kvalitet och gå sedan med färpalletten efter väggen tills du hittar det du vill ha. Det vi ser här är finklädda Indier som väljer tyger de sedan tar till skräddaren. Och lite äldre par, troligtvis brudens föräldrar, som med gud-vet-vilken budget väljer bland guldbroderade siden i mängder till sin dotters 20 klänningar till bröllopet. Själva hittade vi en schal, en skjorta och någon typ av överdel.
Från Fort Kochi tar vi en taxi som under två dagar tar oss först till Guruvayoor, en pilgrimsort där elefanter är en viktig del i templet, sedan till Kalpetta i Wayanad. Målet Wayanad innebär berg och skogar.
Fort Kochi ligger på spetsen av en halvö som sträcker sig norrut längs med kusten. Närmre fastlandet ligger själva Kochi och på andra sidan viken ligger Ernakulam. På kartan kan man tänka sig att området skulle kunna likna Stockholm. Dock är vattenytorna större och det bor mer människor här.
Fort Kochi är ursprungligen portugisisk koloni grundad av Vasco da Gama som sedan gått igenom styre av flera andra kolonialmakter. Här handlades värdefulla kryddor som odlas i Indien och byggdes krigsfartyg till kolonialmakternas flottor. Idag är har det blivit en turistbubbla. I Fort Kochi bor bara rika Indier och på gatorna syns bara västerländska turister. Det är lugnt, rent och trafiken rullar bara på några få gator. Som vanligt i Kerala är försäljare och chaufförer mindre aggressiva. Här finns möjligheter till Yoga, Kathakali eller att sitta på ett helt vanligt västerländsk kaffe. Perfekt?! Nåväl, det finns några små nackdelar. Priserna är högre för teater och yoga, vilket inte spelar någon större roll. Tråkigt är dock att maten i de otaliga restaurangerna är okryddade. T.o.m. om man ber om spicy så finns inte hettan där. Vid påpekande vid restaurangen fick vi det uppenbara svaret; om vi kryddar så äter inte turisterna.
Med turisternas pengar kommer stora möjligheter. Bl.a. hittade vi en restaurang med näst intill västerländska priser. Men maten var också därefter och även hettan var där den skulle! Teatrarna i området har dagliga föreställningar i Kathakali, Keraliansk klassisk teater, musik och dans. Vilket gör det mycket lätt att utan planer ta del av kulturen.
Något som vi inte förstår själva ännu är att även om det är lugnt, skönt, rent, enkelt och allt det där man vill ha och behöver på semestern så längtar vi tillbaka till det "riktiga" Indien. Så då tar man färgan 20 minuter till Ernakulam. När man kliver av får man den ordinarie chocken med Indien rakt i nyllet. Allt det jobbiga med trafik, människor och skräp. Och allt det härliga med intryck, människor och mångfald. Vi trasslade oss genom en gigantisk marknad med solen som kompass för att ta oss till Seematti. Fem våningar kläder och textilier. Prislappen ökar med varje trappsteg. På bottenvåningen "ready-made" kvinnokläder av enklare slag i nivå med H&M. Sedan herrkläder, dam- och herrkläder för fest. Sedan finare Saarees och tyg. Och sist riktigt fina tyger. Och när vi talar utbud av tyg i denna butik är det inte av denna värld. Jag vet åtminstone en i familjen som skulle ha svårt att hålla pulsen nere. Välj typ, kvalitet och gå sedan med färpalletten efter väggen tills du hittar det du vill ha. Det vi ser här är finklädda Indier som väljer tyger de sedan tar till skräddaren. Och lite äldre par, troligtvis brudens föräldrar, som med gud-vet-vilken budget väljer bland guldbroderade siden i mängder till sin dotters 20 klänningar till bröllopet. Själva hittade vi en schal, en skjorta och någon typ av överdel.
Från Fort Kochi tar vi en taxi som under två dagar tar oss först till Guruvayoor, en pilgrimsort där elefanter är en viktig del i templet, sedan till Kalpetta i Wayanad. Målet Wayanad innebär berg och skogar.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire