Guruvayoor

Scrubbing, a photo by leendeleo on Flickr.

Guruvayoor är hemort till ett temple eller två. Ett av dem väldigt speciella. Av någon anledning kommer många Hinduiska pilgrimer hit. Man kan tro att det har något att göra med elefanterna de använder i ceremonierna. Men pilgrimerna är lika ivriga att besöka templet även när ceremonin inte pågår. Det här är en av dessa saker man upptäcker i Indien men de gör en bara mer förvirrad. Vi fattar inte detta.

Fort Cochin

Krishna, a photo by leendeleo on Flickr.

Ces deux dernieres semaines on a passé beaucoup de temps dans des villes plutot petites (en mesure indienne, c'est à dire en dessous du million d'habitant). Ducoup on s'est réjoui de passer quelques jours à Kochi, les grosses villes offrent beaucoup plus en terme de culture, cinémas et les gens parlent généralement bien mieux l'anglais ce qui facilite les échanges. Car depuis le Tamil Nadu (Auroville, Pondicherry) on a encore changé de langue, dans le Kerala c'est le Malayam, namaskaram!

Fort kochi

Kathakali, a photo by leendeleo on Flickr.

Flera gånger tidigare under resan har vi stött på andra resenärer som berättat om sina erfarenheter av städer vi ska till och inte. Däribland Fort Kochi, uttalas [kååtjää] på franska och som inte skall beblandas med Kochi självt. Och endast positiva erfarenheter mötte vi. Och vi förstår dem!

Kerala backwaters

Fish, a photo by leendeleo on Flickr.

Eftersom det står i guiden att man MÅSTE göra Kerala backwaters så gick vi i fällan. Kerala backwaters är som en gigantisk lagun så det finns öar, kanaler, risodlingar bebyggelse och en del palmer. Så, då gör man så att man öppnar plånboken och hyr en husbåt ett dygn och de kuskar runt lite på kanalerna. Sover någonstans efter en "strand" och sedan kuskar hem dagen efter. Inklusive mat och vatten. Helt fantastiskt tydligen. Jag får en känsla av att upplevelsen av att åka båt på små kanaler ute i naturen är helt fantastiskt om det vore så att man aldrig åkt båt eller varit i naturen. Och om det vore så att man var ensam i naturen och inte omgiven av massvis med andra husbåtar som guppar runt på vattnet som är fyllt med getkadaver och annat skit.

Nu ska ni inte tro att det var hemskt. Det var faktiskt väldigt mysigt. Men det är en kombination av relativt dyrt och något överskattat. Om man får tro franska guiden så är det helt enkelt överexploaterat idag. Eller som jag kallar det, sönderturistat.

Jag byter det vilken dag som helst till en tur i kajak i höga kusten.

Vi lämnar Kerala backwaters bakom oss och kastar oss in i stadens brus igen. Nästa stop Fort Kochi.

---

Dans le guide du Routard (et lonely planet) on lit que le top du top dans le kerala c'est de se ballader en bateau sur ce qui s'appelle les "backwaters". C'est un réseau de canaux et de lacs formé à l'origine par une lagune. Trés verts, des rizieres et des petits villages le long. Par le passé circulaient de long bateau au toits tréssés et enduits en huile de noix pour le transport des epices, thés et autres produits locaux. De nos jours les bateaux ont été recyclés en hotel flottant pour les touristes. Evidamment c'etait une ballade sympa, ne rien faire et contempler le paysage est bien agréable. Mais rien d'exceptionnel, l'experience est un peu gachée par le nombre incroyable de bateaux qui sillonnent les canaux et ca perds de son charme. Et puis le vrombissement des moteurs et les coups de klaxons font partie du voyage. Evidamment on est un peu blasés, on aurait préferé faire cette balade sur un lac en solitaire dans chacun dans son kajak plutot qu'a bord d'une péniche toussottande!
On quitte donc ces backwaters sans regrets et nous dirigeons vers Kochi.

Kovalam

Snabb resumé av Kovalam. Det finns hotell, restauranger, butiker och strand. Också turister förståss. Fast inte så mycket som normalt under dessa veckor då en del hotell dubblar sina priser. Bra för oss. Vi badar, surfar med bodyboard, äter lobster som plockas, vägs och prutas levande på restaurangen samt yogar lite. Tack vare att superhögsäsongen verkar uteblivit var det inte trångbott på stranden. Underbart för oss som verkligen behövde sträcka ut oss lite efter resan hittills och cyklonen.

Medans jag klipper mig smiter Laurene iväg och köper ett halsband som hon prutar från 3000 till 800 (lokal valuta). Försäljaren ber henne att inte berätta för andra vad hon betalat. Tricket? Jo hon lyckades helt enkelt övertyga säljaren att hon faktiskt visste vad hon pratade om genom att kläcka ur sig:
 - I know the price of silver!

Vilket också är sant.

---

Kovalam. La plage, ou plutot les plages! les restaurants, les boutiques à touristes. A l'arriere du front de mer, un dédale de petite ruelles sympatiques. Peu de circulation et c'est bien agŕeable. La haute saison tant entendue des commercants et hotelliers n'a pas vu le jour cette année (chacun y va de son explication, la crise souvent) et ca nous permet d'apprecier cette petite station balneaire. On se baigne (attention les rouleaux!), Leo s'amuse avec une bodyboard, on prend notre premiere lecon de yoga, on mange pour la premiere fois du homard (attrapé vivant dans son bassin, pesé et marchandé dans le restaurant). A propos marchandage, j'ai fait une performance, toujours à kovalam: baissé le prix d'un collier de 3000 à 800 roupies dans une "bijouterie". Je suis assez satisfaite et le marchand qui me demande de ne pas ebruiter le prix auquel j'ai obtenu ce collier...Quelle blague! Ca va me servir pour mes prochains achats.

Auroville; Golf, strand och cyklon.

Untitled, a photo by leendeleo on Flickr.

Vi tog en taxi från Mamallapuram till Auroville. Att de närmaste fyra dagarna skulle handla extremt mycket om att lösa problem visste vi inte ännu. Jag utelämnar mycket praktiska detaljer i detta inlägg.

La plage, le cyclone et la cité utopique

Matrimandir, a photo by leendeleo on Flickr.

Aprés avoir quitté le froid et le brouillard de Varanasi nous sommes arrivés á Chennai (Madras) le soir du réveillon de Noel. Ici dans le sud de l'inde nous avons vu pour la premiere fois des églises et des illuminations de noel (assez kitch, pour rester indien) et ca nous a presque fait chaud au coeur. Non pas que nous nous sentions une ame particulierement religieuse aprés l'intensité hindoue à Varanasi, mais d'une certaine facon ca rappelle son chez-soi.